Såg fram mot en dag med egna tankar. Det blev istället snabbutryckning till affären. Marsvinen varskodde om att morötterna var slut!

Hann med en kik in till Väninnans där inflyttning till Byhålan påbörjats. Mycket kartonger var det... Husbonden är på jobbet och min rygg hade just idag gått i strejk (alldeles sant) så jag kunde ändå inte göra nån nytta. Dom hade flytthjälp ändå.

Blev bara en snabbtitt. Hade "lovat" (!) hundarna att strax vara tillbaka. Såg för min inre syn att de satt med armarna i kors och stampade otåligt med fötterna. Så är det att ha hemmavakten… Snacka om att ha bundit ris åt egen rygg när man skaffat djur.

Väl hemma gick vi kortrundan. Kanarier och risfåglar ropade efter oss om fler grässtrån med halvmogna fröer, de gamla var slut. "Och klöver till oss", skrek marsvinen. "Du har lovat!" Med detta ringande i öronen vandrade vi iväg till ett timotejställe som ingen ens bryr sig om att skörda, bara en bråkdel av åkern har växt upp. Klövern har jag länge sneglat på i obesprutad vägkant.

Ulrik fick ont redan av korta rundan. Han gick snällt vid sidan trots att gräskassarna dinglade och dånglade över honom. Dags att sätta in Metacam på honom igen.

Mmmm...mums.... naturgrenar är det bästa vi vet.

Favoriterna är rönn och asp. Just dessa pinnar gnagde sex marsvin rena från bark på tre timmar. Dom bara ryckte till sig grenarna och mumsade på.

Superbra motion för gnagartänder, och mycket nyttiga vitaminer och annat får de i sig samtidigt. När pinnarna är rengnagda åker de in i kaminen.

På bilden Maggan, Alice och Wilma.

Alice och Wilma i famnen för en gosestund.

Ååå, tänk att jag lyckades med en rund bild, hehe... 

Det är nästan ofattbart hur mycket marsvin kan knôka i sig. Det är dom bra på. Dygn efter dygn, månad efter månad.

Hö i massor, morötter, gurka, salladskål (eller vitkål), sallad, äpple, tomat, majskolv (färsk) och lite pellets ibland samt grenar att gnaga barken av.

Detta är dygnsransonen hö, morot, gurka, salladskål för mina sex marsvin.

Hälften på morgonen, hälften på kvällen. Kanske tog jag för liten hömängd, ändå...

Marsvin äter jämt, praktiskt taget dygnet runt. De vilar väl fem-tio minuter, kanske en kvart, efter maten men sen mumsar dom igen. Småplockar sådär i höet, någon pelletsbit, några tuggor morot... sen vilar man igen, busar med kompisarna, tuffar runt lite, upptäcker saker, gnager bark på grenar, vilar munnen en stund, ett par klunkar vatten, några höstrån.... ja, sånt är marsvinets liv. Och det går åt en hel del. Utan att de går upp i vikt. 

Prasslandet och mumsandet är ett jättemysigt inslag i ett hem, även under nattens mörka timmar. Jag har haft marsvin hela livet och tror knappt jag kan vara utan det.

Här står en unikabox med en död Knatte Marsvin i.

Vi har varit hos veterinären och låtit honom somna in. Han blev bara två år. Slutade äta. Han ville, men kunde inte. Han minskade 400 gram i vikt på kort tid och plötsligt ville han inte ens ha sin gurka. Som han älskade. Först tror man det är tillfälligt, men nej. Tyvärr åt han inte något annat heller. Jag stod inte ut med att se honom förväntansfullt, och fortfarande pigg, komma skuttande, sträcka sig efter gurkan… och sen inte ta den. Likadant med salladen och höet. "Åh, nu kommer höet", sa han och knatade glatt in i den prasslande högen. Besviken satt han där en stund och funderade, för att strax gå därifrån och lägga sig i sitt hörn. Detta var ledsamt att se. Försökte med andra läckerbitar, men… nej. Det var något fel. Då är det skönt att man kan få hjälp. Veterinären instämde, han skulle inte behöva dö av svält. Nu bor Fnykis med pappa Kurrekluck ensamma kvar i sin lägenhet. De undrade i flera dagar vart den snälle Knatte tog vägen.

Är så nöjd med den nya unikaboxen. Perfekt att väga marsvin i, att förvara dem i om någon annat händer när man hanterar dem. Att åka till veterinären i, tänkte jag... men då för att bli frisk förstås. Ja, den var idealisk nu med.

Nu förvaras Knatte i frysen ett tag (i plastpåse). En process jag behöver för att få distans. Kan inte lämna den döda kroppen hos veterinären för skumpig färd till förbränningsugnen ihop med annat. Nej, lite värdighet får man ha. Frysen jämför jag med bårrummet för människor, kyla i väntan på begravningen hemma.

Knatte (bilden), Kurrekluck och Fnykis har badat. I diskhon. Inte popluärt alls. Dom trodde att drunkningsdöden var nära. Skräckblandat sprattlande en stund. Sen fattade dom att Mamma höll handen under rumpa och mage hela tiden, och då gick det bättre.

Knatte och Kurrekluck har badat en gång tidigare som sjuveckors bebisar, men det hade dom glömt.  Inget minnesvärt att man haft löss förstås, det ville dom väl helst glömma... 

Fnykis har inte behövt förut. Han är född här i lusfri miljö.

----

Vanligen klarar dom sig utan bad, men dom uppskattar att vara rena och fräscha. Framför allt när man har fler ihop. Marsvin har starkt sexdrift och det blir en del klängande och pinkande på varann. Då behövs det bad ibland. Som nu.

Men nyköpta marsvin ska man ha koll på. Räkna med att de har löss! De sprider sig som en löpeld, och miljön dessa kom från var ...sådan. Hela bandet fick en grundlig avlusning, även de som fanns här innan. Och lådorna!. Inget slarv med schampot, då får man göra om det! Ögonen får aktas noga. Har man fler marsvin (hundar, katter, kaniner etc) måste alla badas samtidigt. Ett jäkla jobb.

--- 

En kompis har nyss fått rävskabb på sju hundar... ingen en avundsvärd situation, säger jag. Lider med dem och allt som nu får tas itu med.

Hittade plötsligt bilderna på den enda lyckade marsvinsfödsel vi haft här den senaste tiden. Det var i fjol, och så underbart att få uppleva en helt okomplicerad födsel. Det är jag inte bortskämd med.

När jag kom på morgonen var allting precis klart. Fyra pigga krabater som tumlade omkring, rentvättade och torra. Man ser bara lite blod i spånet. Mamma Bibbi mådde prima och var störthungrig efter sitt stordåd. Alice som vi behållit  är den som är mest lik mamma i färgen. Resten var pojkar.

Samlade så länge de fick rum i handen allihop. Alice tvåa från höger.

På förekommen anledning skrivs dagsnoteringen för marsvinens vikter:

Alice (hona, 10 mån) - 840 gram

Fnykis (hane, 14 mån - 1185 gram

Wilma (hona, 2 år) - 1200 gram

Mahogny (hona, snart 3 år) - 1200 gram

Kurrekluck (hane, 2 år) - 1300 gram

Bibbi (hona, 2 år) - 1450 gram

Knatte (hane, 2 år) - 1700 gram

Alice är ovanligt lätt, skulle säga magerlagd.

Fnykis känns väldigt normal för sin ålder, liksom Wilma, Mahogny och Kurrekluck.

Knatte är allt annat än en knatte, tvärtom en riktig bamse. Han är lägst i rang bland pojkarna och håller en mycket låg profil. Troligen förbrukar han inte många kalorier på det.

Bibbi är nog tjockast av alla. Hon är mindre än Knatte men fetare. Kan vara  en hormonell grej. Hon var jättefin tills hon hade sin första och enda kull, sen drog hon iväg och la på sig kopiöst.

Värda sin vikt i guld, är de. Allihop.

När de lever ihop i flock kan man inte styra fodertilldelningen till var och en. Rangordningen i flocken styr säkert såväl matlust som förbrukning utöver de individuella skillnader som kan finnas.

 -----------

Nu ska här köpas kylklampar så det räcker för en värmebölja. Redan nu pustar marsvinen en del vid 26-27 grader, men det kan bli värre. Läste en blogg som jag nu inte minns, där jag fick tips om kylklampar i deras lådor - förstås inlindade i handdukar så att ingen direktkontakt fås. Verkade vara jättepopulärt under heta dagar. Marsvinen brukade samlas runt klamparna för att få lite svalka. Låter fantastiskt bra.