Fågelperspektiv

Inlägg publicerade under kategorin Fågelhuset

Av Margus - 22 september 2011 21:11

- Du gjorde’t igen, konstaterade jag nöjt. Tandläkaren fixade min ena framtand i arla morgonstund. Inget akut, hade bara gått med på en tid i ottan vilket fick upp mig redan klockan fem för att klara av det. Tarmen är inte så pigg på tidiga utflykter. Nedre delen av tanden var tunn som glas, men hon grejade det utan sprickor. För bara 600 spänn. Remarkabelt, bara det.

Fåglarna har fått rent i fågelhuset och vi njuter allihop. Ett gäng kanarier väntar i egen kupé på resa till kompisarna framåt lördag. Stridsdammet har lagt sig och allt andas åter frid. Rena myspyset bortsett från dagens hagelstorm som med förmörkad himmel anfäktade Lilla Huset.

     

Klicka för större bilder 

Den var ändå inget mot vad som ska dimpa ned fredag kväll på våra breddgrader… rymdskrot på ett halvt ton. Med korpgluggarna öppna bör man kunna se stjärnfallet som ska uppstå när större delen av Nasas satellit UARS förbränns vid mötet med jordatmosfären. Södra Sverige ligger i riskzonen.


Fast det är väldigt liten risk, då större delen av Jorden består av hav och övriga obefolkade områden, heter det från sakkunnigt håll. Ha… det räcker med EN liten människa (eller djur) i vägen för att det ska bli väldigt farligt.

Om Nasa kunde köra ut satelliten en gång i tiden, så kan de väl frakta hem den igen på ett säkrare sätt, menar jag. Varför måste mänskligheten utsättas för detta? Och om någon blir dödad av den… vad säger Nasa då… ’hoppsan, shit happens’, eller ’lite skit får man tåla’… eller vad? Den som överlever får se.

Av Margus - 16 september 2011 23:39

Som en röd tråd, faktiskt... så är det med fåglarna i mitt liv. Skogsfrun ställde frågan och nu har jag ruvat färdigt. Få se… hur var det nu…?

Tidigt upptäcktes vildfåglarna via en fågelkarta som kom i min väg. Fascinationen för fåglarnas art- och färgrikedom blev en aha-upplevelse. Med kartan i högsta hugg startade nioåringens första försök till fågelskådning på egen hand - utan resultat. Läste fågelböcker och tecknade av.


Tamfåglar hade ännu inte lockat mig. Tänkte inte ens tanken. Ensam fågel i bur... är det nåt att ha? Så tänkte man då. Nu är djurskyddsreglerna ikapp men fågelhobbybranschen låg i framkant när det gällde fåglars miljö...

Efter fågelexpon i Göteborg på 70-talet var jag fast. Kan man göra såå fint för sina tamfåglar...?! Stora flygvoljärer klädda med gröna buskar. Herregud, det såg ju ut som om de var i skogen...! Man fick leta för att se dem därinne i lövverket. Golven var som skogsmark, täckta av löv och mossa. Vackra tropiska färggranna fåglar som trivdes i sina naturrum. Ännu en aha-upplevelse. Sen drömde jag om tamfåglar i flygvoljärer.

        

     

Jobbarkompisen som arrangerade expon hade stor del i mitt intresse. En 'gammal' fältbiolog och fågelskådare samt uppfödare av tropiska fåglar som berättade livfullt om fågeluppfödningens glädje. Hur man slet och släpade med grenar ner i källarlokalerna, och hur hyreslängan en gång fick besvär med myrinvasion (!) på grund av detta. Vilka växter och fröer de tyckte om och hur man startade sin egen mjölmaskodling och så vidare. Blev helfrälst… så skulle jag också få det nån gång…

 

När jag äntligen kom ut på landet 1972 och hade plats var det min tur med nymfer och sebrafinkar. Hade även gris- och lammuppfödning, samt inhysning av andras fåglar en tid. Ändrade förhållanden och hårt arbete på lokaltidningen pausade uppfödargärningen. Tills jag mötte Husbonden som råkade ha samma intresse… Vi började i lägenhet med flera voljärer, flyttade, jobbade och flyttade igen. En vurm för västgötaspetsar fyllde tillvaron en tid men i Lilla Huset var det åter dags för fåglar efter långt uppehåll. Det uppdämda behovet har här fått sitt lystmäte.

Så blir svaret på hur jag ramlade in på denna hobby - just när jag avslutar säsongens folkbokföring med alla födslar och dödslar.

Av Margus - 14 september 2011 20:47

Nu pustar vi ut i Lilla Huset, både vi och fåglarna. Ett par jobbiga dagar har genomlevts. Cirka 150 ungar sålda på två dar, det känns. Lika många kvarvarande vilar nu stillsamt och begrundar den nya tillvaron. Nymferna har åter fått egen kupé. 

De vita risfåglarna som bott hos dem i flera år har nu flyttat in till de grå artfränderna hos kanarierna. Risfåglarna som är verkliga flockfåglar fann varann direkt och upplevde kanske därmed att det hände nåt roligt i alla fall...

Lessonparen som bråkat när häcklusten kröp på har fått separeras i var sina reservburar. Där mår de nu gott, par om par. Förr häckade de i flock - vilket är väldigt ovanligt, men sedan de fick pröva på häckning i egen kupé förra vintern accepteras inte längre flockhäckning. Kan ju också bero på att de blivit äldre...

Således blev den avdelningen ledig för sebra- och måsfinkar som nu kamperar ihop där. De ska aldrig mer få förstöra några kanariehäckningar. Lika barn leka bäst. Nu funderar vi på varaktig lösning för lessonparen. Var? När? Hur? Ingen brådska.

Höstens storstädning står närmast på tur. "Ingen rast, ingen ro, bara jobba, bara gno..." Vi ser fram mot detta, det blir så vansinnigt trevligt efteråt och kommer att hålla fram emot juletid.

Som tröst för alla vilsna själar serveras i morgon en massa godsaker. Nyplockade nypon och rönnbär, kanske även aroniabär, grodda fröer, hirskolvar (mums), grönsaker och nyrepat våtarv (fågelgräs). Nog ska vi hitta lite älggräs och havre också... Nu gäller att ingjuta mod och hopp i fågelgrupperna med stärkande livselixir. Gott höstväder inväntas med största tacksamhet.

Av Margus - 13 september 2011 22:47

 

 

 

 klicka för större bild

Några stormfällda stolar var allt vi råkade ut för när stormen Katja passerade i natt. Då har man det lindrigt och inget att klaga på. Regn ett dygn i sträck är heller inget att gnälla på, inte heller att vinden dånar i virke och skog... det finns de som har det värre.

Själv ser jag fram mot ännu en mild natt med öppna fönster. Somnar alltid gott till trädkronors sus därute. Är ganska mör efter dagens insamling av telningarna som tog tre och en halv timme. Var iväg med drygt hundra fågelbarn till zoobranschen. Allt gick bra, men tar tid och kostar på. Både fåglarna och vi blev trötta. Somnade i tv-soffan till Rapport förstås.

Vi räknar in både stamfåglarna och barnen, ingen får glömmas bort och ingen felaktig skickas iväg. Några har skadat någon tå under sommaren och de blir glada - för de stannar kvar. Fotar numera aldrig detta årliga evenemang, vissa saker vill man inte påminnas om. Det är dessvärre något som måste göras, vi kan inte behålla alla barnen varje år. Bara att bita ihop och få det gjort.

En grupp återstår, försöker få det gjort i morgon. Sen känns det riktigt folktomt i fågelhuset - bara 150 stamfåglar kvar här hemma ;-) Konstigt, vad fort man vänjer sig vid mycket fåglar. Nu får dom riktigt gott om svängrum och 'egen tid'.



Av Margus - 12 september 2011 21:38

Denna läckerbit tror man ju ska bli en färggrann amiral allraminst. Men nejdå, som så ofta med uppseendeväckande larver så är det en blivande grå nattfjäril (t.h.). Acronicta rumicis, syreaftonfly, ska det visst bli om jag fattat uppslagsverken rätt. Hursomhelst är det alltid en upplevelse att möta en av dem. Såå vacker! 

Och en glupande aptit har de, här naggas dagliljans blad i kanten. Hoppas larven är för hårig för fåglarna att ge sig på, vem vet... det kanske avskräcker.


För övrigt drar det ihop sig för insamling av årets fågelungar. Tiden med uppfödningens glädje och bekymmer har gått. Vi har fått njuta av ungarnas uppväxt och utveckling, glädje och frimodighet. Det har varit liv och rörelse, kvitter och spel i varje hörn. Det är dags för dem att vandra vidare ut i livet. Och för oss att pusta ut. Ska bli skönt att bara behöva storstäda varannan månad istället för varje.


Stormen Katja nalkas visst, det viner i träden och regnet smattrar på fönstret i den ljumma höstkvällen. Ännu spelar 'min vän Vårtan' i trädgården, till synes obekymrad om ovädret.


Av Margus - 7 september 2011 21:03

  

I det gula mjuka septemberljuset gläds Lilla Huset särskilt åt en ny perennarabatt. Här kan i fortsättningen sommar- och höstglädje ses från köksfönster och farstu. Förutom gullris och bambu bor här nu rosa och vit flox, ett par rudbeckior, jättevallmo, flera astilbe, lavendel, temynta, gullnattljus, buddleja, fänrikshjärta och jätteprästkrage.

Efterlängtad vårprakt blir det också då en mängd krokus, snödroppar, scilla och primula ska titta upp just här. Påskliljor icke att förglömma. Allt detta har vi verkligen saknat här på framsidan huset!

     

Gräsmattan har skalats av och lyfts in till kanarievoljären, bit för bit. De har under ett par år ryckt upp den gamla med rötterna, bit för bit, så det var alldeles kalt. Nu är åter ögonfröjd åt både folk och fä. 

    klickbilder

Av Margus - 22 augusti 2011 22:33

"Varav hjärtat är fullt, så talar munnen." En uppmärksam läsare av denna blogg märker säkert att det tjatas om dessa nypon och rönnbär. Jo, så blir det när något hänger över en, vilket det gjort tills idag.

     

Först skulle ett besök för blodprov på labbet klaras av, sen lunchen, sen lätt paus för andhämtning... sen på't igen. Vid 15-tiden var det full frä... förlåt frys. En viss oro för att den rikliga skörden inte obehindrat skulle få plats fanns där.

Nu är det färdigtjatat, det gick vägen. 14 3-literspåsar med nypon, 17 dito med rönnbär. Allt är inne.  Fåglarna kan känna sig lugna. De har med nöjda miner redan smakat på godsakerna. Det räcker vintern ut, och säkert längre än så. Vi vilar på lagrarna.

 

Den lille vårtbitaren var bara för läcker för att lämnas i fred. Fångad i sitt rätta element. Dessa sötnosar utgör alltid en stor lockelse på lilla Sigrid som gärna leker med dem. Ingen snäll lek. Kommer hon åt drar hon benen av dem, biter och klöser tills de är svårt handikappade. Stackars små. Vi får ofta rycka in och rädda dem. (Klickbara bilder)


Av Margus - 20 augusti 2011 21:36

- Kan ni komma omgående, frågade killen med höbalarna när jag ringde klockan 09.00 Härligt med morgonpigga människor! - Joodå, vi kommer!

Vi var faktiskt redan klara med fåglarna. Hade vaknat vid femtiden, en timme tidigare än vanligt (bilköparadrenalinet låg väl kvar och skalpade…). Gårdagen regnade bort och nu var det hoppfullt igen. Marsvinen längtade efter sitt nya hö. Och sen vart det full fart.

     

Fyra hinkar nypon, sex balar hö, två baljor med älggräs och lika mycket rönnbär… så långt. Dagens skörd är under tak, alltid en lika skön känsla. Måtro vi låg i. Husbonden klängde i träden där vildfåglarna redan börjat smaka de röda läckerheterna. Minsann stötte han inte på några domherreungar däruppe också. Toksöta.

Om jag vid uppvaknandet i morgon finner mig vara i god form tänker jag nog ’homma åt mig’ mer rönnbär än så, vilket våra fåglar aldrig kan få nog av. Bäst att vara före sidensvansarna, för när de kommer i flock brukar träden bli rena på fem minuter. Förresten blir det alltid kvar till vildfåglarna högst upp.

Nu tarvas ommöblering i frysarna för att få in bären.

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2015
>>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards