Så var Klimatkonferensen i Mexiko över. Mest minns jag inledningen där någon varnade för ett ekologiskt självmord, ett ekonomiskt självmord och i förlängningen inget mindre än ett folkmord (ungefär så i allafall) om man inte vid dessa förhandlingar skulle nå framgång. Jädrans bra uttryckt. Och… resultatet...?Man lyckades visst rädda Kyotoprotokollet genom att skjuta det framför sig. Suck.

Världsbäst på minskning av CO2-utsläpp kan vi tydligen bli i Sverige enligt SVT:s Vetenskapens Värld ikväll. Genom att böja ner skorstenarna i jorden och blåsa ner koldioxiden där. Hejdlöst komiskt – som ett tvättäkta aprilskämt, men fungerar det så… shoot. Varför tveka alls… sätt igång bara! Kolla inslaget nedan.

Andlöst överväldigad och förstummat gripen, så till den grad imponerad… jag finner inte ord… Har nämligen fått ögonen på en HÄSTKONSTNÄR vars verk hela världen bör se.

Heather Jansch gör skulpturer av drivved, så vansinnigt fantastiskt vackra och verklighetstrogna. Hästar som springer, hästar som hoppar, hästar som umgås… ja, även någon kronhjort finns med.

Bloggens besökare rekommenderas att besöka hennes hemsida för att se bildspelen på de underbaraste skapelser. Titta både på large works och small works. Dristade mig till att låna en mindre bild bara för att väcka intresse. Hoppas ingen hänger mig för det.

--------------------- 

Kölden håller oss i ett gastkramande grepp. Inte mycket annat att göra än brasor och åkarbrasor. Adventsstakar och stjärnor har kommit upp – även i fågelhuset. Kikade lite på islandshästarna i Globen och bevittnade tårögd deras framfart i såväl tölt som flygande pass. Det är sååå mäktigt - jag blir tagen.

Tack vare surfande på nätet om islandshästar hittade jag småningom av en slump till Heather Jansch.

------------------- 

Slogs idag av påflugna uppmaningar på hotmail och facebook. T.ex när inkorgen på hotmailkontot var tom: ”Oj, din inkorg är verkligen tom”… följt av en massa råd om hur man skulle få mail i den.

På facebook möttes man av ’skaffa vänner… leta vänner’ i all oändlighet. Och när man loggar ut kan man inte missa budskapet: När du loggar ut – håll kontakten via mobilen.

Dagens unga ges bilden av att det måste vara FRUKTANSVÄRT ATT VARA HÄNVISAD TILL EGNA TANKAR. Stackare.

Näe, tänker verkligen inte aktivera mig där, men det händer ju att man hittar en facebookadress (alla ska ju vara där numera både företag och tv-program osv…) som man inte kan se förrän man blivit medlem. Dagen ägnades även åt att skapa en hotmailadress för medlemskap på facebook. Bara just därför.

Ha! Nu vet jag hur dom ska tas!

Talar om fridstörarna som ringer till NIX-registrerade hemnummer i villfarelsen att den enskilde företagaren är tvungen att ta emot företagssamtal i hemmet - som ett laglöst villebråd. Men inte nu längre. Nu tar vi dem.

Mycket nöjd med dagens test. Tipset sprids här till andra i samma situation.

Samtalet:

- Hej det är från XXXXXXXXXX och jag söker Husbonden.

- Jaha, och vad ringer du om? (hör ju direkt när det är försäljare)

- Jo, han har startat företag här för ett tag sen.

- Jag vill bara upplysa om att du just har ringt ett NIX-registrerat nummer.

- Nej, jag har ringt till firman XXXXXX som är samma juridiska person.

- Nehej, det har du inte. Den firman har inget telefonnummer.

- Jo, men jag har en uppgift från Skatteverket här.

- Nehej, det har du inte. Skatteverket lämnar inte ut några telefonnummer.

- Jaha, nähej… ähum.. har fått en lista här, hrmm… Ja, då får jag be så mycket om ursäkt och noterar detta. Jag ska inte besvära något mer.

Där satt den! Har ruvat på detta en längre tid, så att säga finslipat argumenten.

Skatteverket och Bolagsverket lämnar inte ut varken personuppgifter eller telefonnummer. Om man inte har något telefonnummer till lilla firman och aldrig annonserar så har firman INGET KÄNT TELEFONNUMMER.

Tusentals telefonförsäljare luskar alltså fram telefonnumret på egna halvskumma vägar. Och DOM VET – eller bör veta – att numret är NIX-registrerat, men STRUNTAR I ATT RESPEKTERA DETTA. Det är förbjudet och borde gå att anmäla, men jag tror det räcker en bit med att anlägga moteld direkt.

Äntligen nytt nummer av 91:an! Varje 91:an-stund är högtid och får mig på gott humör. Visst är berättelserna dråpliga och fyndiga på alla sätt, men… för mig ger TECKNINGARNA den största behållningen. Så ska det vara med tecknade serier, tycker jag. Det är ju själva poängen med tecknat. Varför annars teckna alls…?

Förr var tecknade serier ALLTID välgjorda. Nu florerar en mängd hoprafsade serier med fula skisser av groteska figurer och tvivelaktigt innehåll i tidningarna. Vän av ordning undrar vart kvalitetskraven tog vägen.

Finns verkligen läsare som håller tillgodo med skiten? Kan tyvärr inte nämna exempel då jag raskt bläddrar vidare utan att lägga namnen på minnet. Dessbättre blir många av dem kortlivade också. Har publicister inga förebilder alls, eller tycker de bara att läsarna inte är värda mer?

I 91:an är teckningarna en ren fröjd att studera, in i minsta detalj. Här förmedlas skickligt livfulla skeenden i varje bild. Som när furir Revär tar långa benet före i energisk marsch ute i lervällingen (bilden) för att driva sina mannar framåt. Så kan man bara inte marschera, men HAN kan. Och när han råskäller på beväringarna, med ett kroppsspråk som bara kan återges i tecknad form. Man riktigt hör hur det ekar mellan husen på kaserngården.

Kvalitetstecknade figurer görs med kärlek vilka även förmedlar känslor hos karaktärerna, som t.ex förtvivlan, ilska, glädje, sorg, glädje, illmarighet… you name it. Karaktärer man känner med, och känner igen för att de är så mänskliga.

I 91:an har man trots byte av tecknare genom åren bibehållit en perfekt balans mellan övertydliga miner och kroppsspråk som samtidigt känns alldeles naturliga och äkta. Det är inte bara ’roliga gubbar’, det är verkliga människotyper med kläder som sitter bra på kropparna samt välbalanserade rörelser som skildras.

Är ödmjukt tacksam att så många fortfarande håller den här underbara serien vid liv. Så att jag kan få mitt lystmäte tillgodosett av högklassiga teckningar, månad efter månad. Det finns andra serier som fått lägga ned av ekonomiska skäl, och serier är minsann inte billiga. Men kvalitetshantverk måste löna sig för en kräsen läsekrets. Hoppas 91:an lever vidare i många, många år.

91:an Karlsson skapades av Rudolf Petersson 1932 i en veckotidning. Två år senare var succén ett faktum och förlaget gav ut ett julalbum. På 50-talet kom serietidningen som blev en av Sveriges mest älskade serier. Rudolf ritade och berättade alla avsnitt under nära 30 år. Under 60-talet övertogs arbetet av tecknaren Nils Egerbrandt och nu jobbar en lång rad tecknare med serien.

Läs mer om 91:an på följande adresser:

http://www.91an.net

http://sv.wikipedia.org/wiki/91:an_Karlsson

http://sv.wikipedia.org/wiki/Figurer_i_91:an_Karlsson

ÄNTLIGEN hemma, efter en hel dags bortovaro från Lilla Huset. Sällsynt, när det gäller oss – svårt när man har djur att passa. Vi drog iväg till Svägerskans långtidsuppställda husvagn på en camping 27 mil från oss. Verkligen på tiden och vi hade en UNDERBAR dag. Många nya intryck.

God mat, trevlig samvaro, perfekt camping, nära till toalett och det viktigaste av allt… bra väder så att hundarna kunde vara med oss ute. Där förelåg nämligen allergi mot hund (på riktigt!) och de fick inte komma in ens i förtältet. Med dessa förutstättningar samt svårtydda regnväder var det verkligen svårt att finna en lucka. Vi chansade till slut - trots datum - och det höll!

Egen medhavd hundhage med solskydd var perfekt och hundarna uppförde sig som inget mindre än TVÅ ÄNGLAR. Vi behövde inte skämmas en enda gång ;-)

Sex timmars resväg, bort och fram… och sex timmars samvaro. Gissa om jag oroade mig för fåglarna. Regnet hemmavid hade automatiskt fyllt på fåglarnas badkar (bra!) men värmen hade stigit i det tillstängda fågelhuset – dock icke till olidlig nivå, men nu vädras det i kvällssvalkan. Mycket att bekymra sig för när man ska resa ifrån djur.

Sommarens häftigaste åskväder upplevdes på hemväg över Tiveden där  många bilar valde att stanna. Det blixtrade oupphörligt i en halvtimme och mitt inne i det värsta fick vi köra i 40 km/tim eller mindre. Vi följde en 'tradare' och räknade med att det var bättre att köra ur eländet än att stanna mitt i det. Och här är vi nu... hehe.

-------------------

Som den uppmärksamme bloggläsaren märkt så har jag fixat in både kameraprogram och bildbehandling i reservdatorn. Ännu en seger! Felsökning på Den Store (som bara dog) drar ut på tiden och det lutar åt nyköp. Mycket att klura på… Håhå jaja... gäsp... trött... go'natt... zzzzzzzzz

Och ute i mörka augustinatten skriker kattugglorna, grodorna sjunger sin höstsång och syrsorna spelar. Tacka vet jag HEMMA.

- Jag tvättar på måndag, stryker på tisdag, gör annat smått på onsdag, bakar på torsdag, städar sängkammaren på fredag förmiddag, handlar charkvaror på eftermiddan, städar det jag har kvar och badar barnen (6 st) på lördag och… sen är det kväll.

Så berättar en hemmafru i ett program för SR Minnen, 10 minuter långt och mycket hörvärt HÄR och klicka på ljudlänken.

För 1940- och 50-talens hemmafruar handlade stressen om att ha det mest perfekta hemmet. Skinande rent skulle det vara. Pyntat och fint. Hembakat och nytvättat.

Hör samma hemmafru berätta om snärjet med tvätt mest hela veckan, mattor och lakan ute på sommaren och annat inne på vintern, hur hon stryker och manglar och lagar allt genast – inget på hög, hur hon sparar lappar till trasmattor – "det går nästan omärkligt" och om hur hon en period vävde mellan 22-01 på natten – fast då blev hon visst "lite överansträngd".

Och trots att hon rättfärdigar sig själv för fullt tillåten vila med en bok så vill samvetet ändå inte riktigt godkänna det. Hon får inte till det. En annan fru vittnar om komplex när hon kommer hem till andra som har det finare städat.

Lika arbetsamt var inte livet för svenskfödda hemmafruar i New York 1947. Där handlade livet om frusen mat och papperstallrikar.

-----------

Vill man höra mer om detta finns ett annat 30-minutersinslag HÄR som vittnar om ett mycket enklare liv – redan då. Med diskmaskin, tvättmaskin, strykmaskiner och andra hjälpmedel – och män som hjälper till. Hörvärt inte minst för det tillgjorda sättet att prata, konstlat och med beskäftig ton – förfärlig på sitt sätt, men man hör åtminstone tydligt vad som sägs, vilket inte alltid är fallet idag.

-----------

Stress är minsann inget nytt påfund... stackars, stackars hemmafruar förr i tiden. Och här sitter jag med ännu ett sent blogginlägg, men jag slipper i alla fall väva om nätterna. Go'natt!

Minnenas Journal är en störtmysig ny tidning som handlar om livet förr i tiden. En mycket nostalgisk sådan om vår svenska vardagshistoria. Om familjen, släkten, människorna, arbetet, maten, nöjena och traditionerna från förr. Lilla Huset som ofta åkallar dåtiden njuter i fulla drag. Vi prenumererar. Tidningen utges av LAND och kommer med 6 nummer om året. Läs mer HÄR.

Vi frossar i bilder från skörd, linbråkning, grushämtning och annat vardagsslit då allt gjordes med handkraft. Massor av gamla bilder som läsarna skickat in.  En faktaspäckad artikel om semesterns historia fanns med - ovärderlig. Vår allra första semesterlag gällde från 1 juli 1938 och berättigade alla anställda i Sverige till tolv dagars ledighet. 1951 utökades den lagstadgade semestern till tre veckor.

Baddräktsmodet genom tiderna skildras också, en släktforskarskola finns med, gamla bonader liksom en artikel om konstnären Anders Zorn. Och en nostalgisk tillbakablick på filmens rivjärn Julia Caesar, Dagmar Ebbesen och Hjördis Pettersson m. fl. En riktigt härlig tidning med gammalt stuk i både papper och layout. Kika efter den i butikernas tidningshyllor!

-----------

För övrigt fördjupar jag mig i filmredigerandets gåtor. Efter snart ett år MÅSTE jag lära mig att ta hand om samlat filmmaterial på fåglarna. Riktiga godbitar. En skam att de inte nyttjas. Mycket att lära sig och fråga om.

- Har ni sett det här...?

Revisorn demonstrerade sitt höj- och sänkbara datorbord och plötsligt sågs vi under bordet. Ångrade att inte kameran var med till detta egendomliga möte... hehe.

Nå, vi sågs över bordet också med te och kaffe på mugg. Deklarationen var klar, firmans första. Sånt går betydligt lättare med skratt och humor.

Hmmm, ett sånt bord skulle alla ha.