När man går i närkamp med lövverket får man stifta bekantskap med allehanda småkryp. Den allmänna månmätarens larv satt plötsligt på tröjan och liknade en av alla andra små pinnar jag umgåtts med. Men så rörde den på sig… En mycket rar liten vandrande pinne. Bilden av den fullt utvecklade mätarfjärilen - selena dentaria - från Wikimedia, foto av ©entomart.

En tre meter hög aroniahäck klipptes ned jäms med fotknölarna. Lämnades endast 20-30 cm. Den där häcken har länge givits stor egen frihet om jag säger så. Gott vindskydd vid sittplatsen intill dammen. Det blev jag som tog ned den. Längesen som jag bidragit med något slags kroppsarbete i trädgården. Nu hände det. Nu äntligen fanns krafter över för att få något gjort. Bäst att jobba grundligt då… Orkade till och med att rensa upp efter mig, köra bort riset.

Mamma Mia vilka ömma händer jag har. Och fingrar, armar, ben… you name it. Att räkna upp alla onda ställen blir till en hel anatomilektion. Först klätterhortensian och sen aronian. Känner mig duktig nu.