- Mobilen behöver in på reparation. Sa hon på supporten... Ångesten kunde kvävt mig. Och detta för att mobilen tappat laddning ovanligt fort. Halva laddningen försvann på ett par timmar. I början höll den i fyra dygn...

Tekniska problem kan verkligen få mig ur fattningen. Allvarliga tekniska problem fullkomligt golvar mig. Fick först starta mobilen i "felsäkert läge" med instruktion för detta. Resultatet gav att reparation var nödvändig. En "fabriksåterställning" med en frånvaro av mobilen på 7-10 arbetsdagar. Alltså tömma mobilen på hela dess innehåll....!!!

Man kunde också göra det själv. Hemma. Vilket jag nappade på. Hämtade hem program för backup ov telefonens hela innehåll. Telefonstöd under fabriksåterställningen och framför allt med UPPSTARTEN. Den tog över en timme. Knepigt när telefonerna börjar tänka själva... Under den viktigaste delen med återställning av backupen behagade mobilens USB-kabel att ansluta och frånkoppla stup i ett, stup i ett. Man blir kall o varm om vartannat... 

När kontakt upprättats och återställningen pågick med mobilen liggande i min hand vågade jag inte röra mig en millimeter ens. Husbonden hämtade kaffe och där satt jag i gott och väl en halvtimme. Sen återstod uppdatering av typ 20 appar och nyinstallation av ett par till. Min hjärna har jobbat på högvarv i flera dagar på grund av detta. Och det tar tid att hämta sig. Så nu har man gjort detta också. Hoppas det hjälpte.

Vite Mosse var målet för dagens cykeltur. Dags att kolla upp den vägslinga i skogen där vi kört med bil på 80-talet. På kartan såg vi sidovägar till olika gårdar, och ville utforska på nytt. Vi besteg stålhästarna och gav oss av. Jättekul hade vi i fyra timmar. Drygt två mil avverkades, samtal med trevliga människor på vägen, men… NÄR ska vi lära oss att ta med mackor…?? På hemvägen var vi rejält hungriga.

Vite Mosse är ett fint litet skogsparti omringat av åkermark. Bilkörning har stoppats genom utlagda stockar över stigarna, och området är fortfarande både vackert och stillsamt. Riktigt glad att vi tittade in där. En rotvälta påminde väldigt mycket om ett vilande vildsvin vid första påsyn, så man tittade två gånger extra. Visst finns det ställen där man verkligen undrar vart man ska, men karta och gps underlättar.

 Barnbarnen håller kalas hela helgen för släkt och vänner. Stella blir fyra år och Oliver två. Stella ville egentligen bara ha en enda sak – en lekstuga. Men den hann inte blir klar till rätta dagen. Nu får hon istället se den växa fram bit för bit när pappa bygger. Dvs när han inte fixar med avloppshaveri vilket kryddade vårt besök… Morfar och jag åkte dit i fredags. Stella slängde genast sina presentböcker åt sidan. I gengäld blev Olivers present, en caterpiller, till stor glädje för båda två. Den kunde man både starta motorn på och tuta med.