Som om vi inte hade nog av kablar redan... Fiberanslutning minskar dem inte. Jag lovar. Men har man väl fått dit dem gäller det att gömma dem väl. Roade mig med att sätta ihop denna instruktion. Så att vi säkert skulle göra rätt. Figuren i mitten är routerns baksida där allt ska in. Och nu är allt insatt. Kontrollamporna blinkar snällt.

Husbonden var så duktig i förra veckan och ledde upp antennkabeln till övervåningen. Genom ytterväggen, utmed husfasaden fast UNDER panelbrädorna och så in genom ytterväggen igen. Det blev mindre borrande än genom taket. Och mindre sågspån och damm!

”Din fastighet är nu fiberansluten”. Orden vi längtat efter är verkliga. Idag blev det klart. Fredag den 13:e… Och visst krånglade det in i det sista. Såklart var det vi – just vi – som drabbades.

En av många inblandade parter hade under resans gång slarvat med svetsningen. Killarna som skulle göra driftsättningen fick problem. ”Ljuset gick inte fram” hette det. Vi såg hur bilar kom och for, vi såg hur de mätte och mätte i skåpen vid vägarna. Ett tag trodde vi att allt skulle dröja till måndag. Slutligen kom killen med sina verktygsväskor. Parkerade sig i vrån under marsvinen och jobbade på. Och just kl 16 fick Lilla Huset sin fiber. Halleluja.

Men vi svävar inte på moln. Väntan har gjort oss luttrade. Man räknar liksom med strul. Kanske är det väntan i sig som varit värst. Ingen skugga över någon inblandad. Det har varit ett jätteprojekt. Många har stått på kö och väntat lika ivrigt som vi. Och någon måste ju bli sist…

Vi räknar också med viss inkörning. TV-kanaler ska testas, och IP-telefonin anslutas och gamla Telia sägas upp. 6 mars skiftar vi operatör. Mycket att stå i nu…

Driftsatt är också akvariet. En längre tids obalans i akvariet har gjort livet surt. Växter dog. Alger överallt…  Slamsugning i täta intervall. Fiskarna fick nytt liv när ny pump installerades. Så aktiva har de sällan setts. Framtidstro. Nya växter och femtio neontetror gjorde susen. Akvariet är åter en fröjd att titta på.