Nu blir det nåt grisaktigt igen... Kan inte avhålla mig från besök på svingården där suggorna går ute med sina ungar. Suggorna föder även i sina plåthyddor, och ungarna som i lagården med högt i tak måste ha 'gresalampan' (värmelampa med infrarött ljus) att krypa under behöver inte det i sina hyddor där det är lägre i tak. Så berättar frun på gården, där grisarna bor. Filmen om den från 2013 kan ses HÄR.

Vägatorp har alltså smått igen. Suggorna föder två kullar om året. Dessa är drygt två veckor gamla, om fem-sex veckor är de leveransklara till smågrisförmedlingen för att födas upp till slaktsvin på annan gård. Såvida inte gården själv har sådan, det glömde jag fråga. Den bruna färgen i nassarnas teckningar kommer från rasen duroc som används i avelsprogram.

Många bilder blev det. Kan inte välja bort. Älskar dessa djur som har humor och ett i grunden snällt sinnelag, fast de kan brusa upp om de blir upprörda. Och när de går så här får ungarna möjlighet att träna social samvaro. 13 suggor med i snitt 13 ungar vardera blir cirka 160 nassar i en stor och rymlig kindergarten. Här kan de brottas med andra så det ryker och stärka musklerna. Smågrisar blir ibland bli lite väl heta på gröten när de slåss, och då kommer mamma och avbryter.

Här kan både vuxna och små böka och rota av hjärtans lust i en stor hage, gå bort i ett hörn och äta mjöl, dricka lite ur en kran där det också bildats en präktig gyttjepöl för dem att rulla i. Och så nersmorda de var...! Kolsvarta. Och en gång i timmen är det dags för digivning, då lockar suggan på barnaskaran och går och lägger sig varhelst det passar och "ruffar ner mjölken" som det heter. Syftar på ett speciellt läte som de då har.

Dagen efter blev det ännu en tur med Väninnan och make som behövde få se detta :-)