Verkar riskfritt att koppla upp sig nu. SMHI-appen har förändrat våra liv. Den är suveränt bra med prognoser som ständigt uppdateras och justeras alltefter väderutvecklingen. Särskilt förtjust är jag i åsktrackern som i ständig uppdatering visar var senaste blixtnedslagen varit. Ser det ut som på bilderna där man bor ska man dra ur allt. Man blir lite chockad - är inte van att ha totalkoll på ett åskväder så här. Men det här är precis vad man behöver med dagens elektronikberoende.  

Det bästa av allt - man måste inte ha mobil för att få tillgång till den! Alla appar kan laddas hem till datorn också. Ska man dra ur datorn när det är som värst är det ju en fördel med mobil förstås. Men prognoserna kan ses i förväg.

Morgonen började fint och jag fick äntligen fotat vår allra vackraste ros "Toste-rosen". Planterad till minne av västgötaspetsen Toste, Sigrids bror - båda födda i Lilla Huset. Båda har också gått ur tiden. Rosorna minner om deras gärningar. Vi har nämligen även "Sigrids-rosen", vilken det hela började med när Vännerna kom med trösteblomma. En sån där liten buskros man köper och har inne tills den torkar ihjäl...

Fast vi planterade på vinst o förlust och rosen började om. Och växte sig hög. Och blommade och blommade. Sen kom Toste-rosen till på samma vis, en utblommad köpeväxt. Båda rosorna klarade vintern och blommar. Sigridsrosen är gul med dubbla blommor och finns redan på bild nånstans, men var...??

28 grader är för mycket. Även i vanliga fall, men särskilt som förkyld. Medtagen och tungandad släpar man sig fram mellan olika platser i tillvaron. Mest inomhus. Hostande, snörvlande, nysande, öm både här o där. Bäst mår jag i stående - men det är ju omöjligt… en hel dag. Måltiderna blir knepiga. Ändå mås här bättre än i förrgår – särskilt efter att jag fann Symbicort som skrevs ut vid likartade symptom 2012. Jisses, vilken lättnad!

Kvällen har nu nått den nivå när det är svalare ute (23) än inne (24). Dörrar och fönster öppnas. Dofter från blommande trädgård förstärks om aftonen så pass att de kan anas även av sårig näsa. Just nu tacksam att korna inte går utanför – inga flugor.  

Trädgården besöks av så många nya fågelungar att vi inte hinner artbestämma alla. Olika och nya läten hörs från tiggande ungar i buskarna. Inte orkar jag fotografera heller. I fågelhuset har sista holken tagits ned, alla 18 risfågelbarnen har hoppat ut. Ovanligt lugna i år – tänk att sånt kan variera…

Och tänk så mycket planer man har inför sommaren… i all stillhet och ofta outsagt, men ändå. Och tänk så mycket som ställs på ända för en sommarförkylning. Förra gången höll det i sig i tre veckor – då var det november.

Lilla Huset har abstinensbesvär i väntan på kvartsfinalerna i VM. Av påtvingad trötthet och skov har även jag anslutit till tv-n kvällstid och sett fotboll. Märkligt bra matcher! Med opålitligt väder utanför har det passat ganska bra.

Gläds för övrigt åt kanarieungarna som en efter en lärt sig hitta maten, ta sig ut i utevoljären och gå in om natten – som de vuxna.

Rejäl förkylning i antågande med snuva och halsont (barnkalaset?). Gurglar i Vademecum två gånger per timme och snyter dessemellan. Hett citronte lindrar. Jag behövde inte detta också! Jag som aldrig är förkyld… måste vara barnkalaset. Hmm.

Rejält åskskydd har inköpts och monterats. Praktiskt taget bombsäkert… Består av tre överspänningsskydd som monteras i elskåpet och skyddar all el-utrustning i hus, lagård, fågelhus och vedbod. Allt utom telefoningångarna!

När fibern kommer till Lilla Huset under hösten går vi över till bredbandstelefoni via fibern – som inte leder ström och således blir säkert. (Teleledningarna ska avlägsnas minst en meter från huset, lyder råden.) Till dess drar vi ur routern som vanligt, det var den som lockade in åskan i datorn sist. Smakar det så kostar det… 10 000 kr för åskskyddet. För direktträff i huset hjälper det dock inte, men all utrustning skyddas, typ… tre luftvärmepumpar, kyl- och frysar och you name it.

Husbonden och jag enades som nya pensionärer i att fler och kortare månader vore att föredra :-)

Och kvällshimlen såg riktigt förväntansfullt orange ut uppe i molnen när solen dalade.