Sista chansen till "Öppen Trädgård" i går, söndag. Efter en dryg veckas belägring av host- och snörvelattacker ville man pröva vingarna. Åkte till närmaste öppna trädgården i vår egen socken, till Kållö. Bara för att få lite nya idéer och allmän njutning för ögat.

Deras fridfulla skogstjärn är verkligen något av det vackraste jag sett. Den ser man gärna igen, och igen. Att det gick ett par hästar i skogshagen intill gjorde inte saken sämre. Massor att trevliga växter på den tacksamma naturtomten fotades, men... på grund av min tunga förkylningsdimma orkade jag inte memorera namnen på dessa. Det får bli anonyma bilder enbart till lyst.

Några hostattacker smög jag med i skymundan, men mest trängde jag tillbaka dem genom att skrida fram försiktigt. Väl hemma exploderade allt i vanlig ordning.... ingen vanlig förkylning, denna här.

En mycket stillsam cykeltur mellan hostattckerna. Kärringtänder och rödklöver kantade vår grusväg. Man får aldrig glömma av att njuta av alla detaljer runt fötterna. Som till exempel den lilla orangea blomman (okänd) som stretar på en torr grusbank. Det enorma blåklintsblåa havet som nu är blåare än nånsin kan man däremot inte undvika - ens om man ville. Riktigt sevärt. Har nog aldrig sett nåt liknande. Beundras av alla grannar som åker förbi.

En annan dag bestämde vi oss för att kika runt på nya köpcentret i Alingsås, Vimpeln. Clas Ohlson finns där, liksom Elgiganten och Hööks hästgrejer m.fl Mitt i lunchtiden så vi åt på ett nytt matställe. Trots utseendet på bilden var det absolut inget fel på smaken. Retar mig dock på den nya trenden med djupa tallrikar till alla maträtter. Till rätter med sås är det faktiskt riktigt olämpligt! Usch. Vad tänker tossingarna på...?

Nu står tv-kockar i varje program och lägger upp snygga serveringar, och så startar någon ett matställe och slevar upp köttbullar, mos och sås i d j u p a tallrikar! Som en svinho eller nåt... Är dom rätt vaccinerade, tro?

Valborg skadade en framtå för en vecka sen. Foten svullnade. Sen gick hon in i en buske och gömde sig. Hon har fångats in och fått sulfa vid två tillfällen. Det är allt vi kan göra. Tiden får utvisa om inflammationen hävs eller tar överhand. Stackars lilla Valborg… Vi känner verkligen med henne. Man kan lätt tänka sig att foten värkt och dunkat. Hon har säkert haft både feber, muskelvärk och huvudvärk. Men hon är inte ruggig eller slö. Blicken är pigg.

Den inflammerade foten var tre-fyra gånger tjockare än normalt. En liten fågelfot är normalt bara benig, men nu var den röd och svampig. Den skadade tån var svart och ihopkrympt. Att hon söker vila och avskildhet är smart – en hona blir annars alltid uppvaktad av envetna hanar. Energin ska gå till läkningen nu. I den solbelysta busken har hon fått värme, vilket sjuka fåglar ska ha. I annat fall skulle vi satt henne under ’gresalampan’ då infravärme värmer på djupet. Och sulfan har antibiotisk funktion. Därtill är hon kvar i sin normala miljö, vilket också är bra. Instinktivt har Valborg gjort alla rätt.

Vi följer dramat dagligen. Kollar ner i busken att hon lever. Och att hon kommer ut varje dag och äter något. Ett samförstånd oss emellan - hon ser att vi har uppsikt, och får ligga kvar på den plats hon själv valt.

Fröer på marken runt busken gör att hon har nära till maten. Hon såg när jag spred dem och lade ut strån med frövippor som de älskar. Genast var hon framme och åt av godsakerna. Med god aptit. En fågel med den blicken avlivar man inte. Hon v i l l överleva detta. Hon ska ha sin chans. De senaste dagarna har hon varit inne vid matskålarna och ätit sig riktigt mätt. Då går det fort, och sen lika snabbt ut till busken igen. Vi håller tummarna för Valborg.

Vi erinrar oss hur det gick för Nacka, kanariepojken som amputerade två tår på sig själv och blev helt frisk igen. Så vi vet att det k a n gå vägen.

Handeln med aktier i portugisiska Banco Espirito Santo (Helige Andes Bank) stoppades i eftermiddag då bankens aktiekurs rasat med 19 procent. Bankens moderbolag ESI misstänks för att ha ägnat sig åt redovisningsfiffel för att dölja ett hål i balansräkningen på närmare 1,3 miljarder euro. ”Ändamålet helgar medlen” heter det ju.

Espiritu Santo (från spanskan: Espíritu Santo, "Den Helige Ande"), enligt Wikipedia

Flickorna var så snälla idag under badet. Förvånande, för vi badar inte sådär ofta. Men om de bara får sitta i mattes hand känner de sig trygga och säkra. Först schamponering (hundschampo) i diskhon, sen grovsköljning under kranen, och sist två sköljkar för att säkert få bort alla shamporester under 'armarna' å sånt. Ja, de var så bedårande att jag nästan blev tårögd.

Husbonden körde in veden så fotohjälp fanns inte att få. Kunde de nu sitta still när jag tog fram kameran...? Jaaadå, Vera satt som ett ljus och Sally var riktigt morsk (kan själv) när hon kände att hon bottnade. Vera fick sitta i transportburen under Sallys bad, och sen kunde man torka båda tillsammans. Extra glada att komma "hem" till sin låda som också var rengjord.

Sally är förresten nyklippt. Hon ser lite knepig ut i pälsen för hon är långhårig virvel. Ganska fula virvlar när det är långt. Och sen har det visat sig att fåglarna gärna bygger med marsvinshåret. Sally producerar massor med päls, så nu är vi självförsörjande med byggmaterial igen. För första gången sedan hundarna gick bort. Dessutom måste det vara skönt för henne så här i värmetider.

Nu ska visst värmeperioden vara över för denna gång. Det ska bli riktigt skönt. Tycker det känns redan i kväll.

Gissa om man blev alldeles till sig när tranorna skrek högt utanför mitt i frukosten. Alldeles nära, ute i kohagen. Deras rop ekade i nejden och jag fick gåshud. Filmkameran hade väldigt lite batteri kvar, men det räckte som tur var. Två tranor gick här och spatserade och dessutom kom två till inflygande under stort larm. Härligt att ha fångat.

Säll till sinnes blir man av att se grodorna sitta och guppa på näckrosblad i tidig morgon. Svalt och skönt om fötter och mage. Ögonkontakt fick vi också... Tänk om man vore en groda och fick guppa på ett näckrosblad dessa varma dagar...

Små grodorna gjorde förresten strömhopp ner i dammen när jag kom med fiskmaten. De råkar nämligen sitta på kanten där vi ställer oss... plums, plums, plums... och så dessa härliga simtag med fötterna! Man blir rent lycklig av anblicken. Grodan hängde en stund mellan två vasstrån, med en hand om vardera strået och fötterna rakt neråt. När jag kom med kameran var situationen förstås en annan, grodan klev istället upp på bladet.

- Men, sluta fota nu så vi kan komma in!  - Är frukosten klar snart?   - Voffo gör di på dette viset?

Risfågelfamiljen var riktigt uppbragt när jag började fota också. De hade väntat länge nog på sin frukost. De små liven är för söta när de sträcker sig fram och kikar in i sitt utgångshål. Så rara miner gör ju att man går omkring med ett leende efteråt.