I flera dagar undrade jag vad som doftade så starkt. Var det kaprifolen, flädern, någon annan blomma...? Doftstråken kom lite varstans, men aldrig intill nämnda växter. Nu är saken klar - v i t k l ö v e r! Korna är i annan hage nu och då blommar den klöver vi annars inte känt så tydligt. Runt hela tomten. Undra på att vi skrider omkring i rena parfymdoften. För varje vindpust kommer det nytt! Förresten, det finns ingen så god parfym. Vitklövern är äkta vara. 

Kostigen är vältrampad i hagen. Den bevarar vi i minnet med foto. Med dagens politik vet man aldrig när det är slut på betandet runt huset. Vi får njuta av tillvaron så länge vi har den.

Flädern skulle också fotas. Den står just nu i sin fullaste blom. Är så vacker som den är, och n e j - man måste i n t e göra saft och annat bara för att man har fläder. Vik hädan alla plikter och måsten - bort, bort bort! Är så trött efter tandläkarhistorien ännu, så det är inte tala om några plikter här.

Risfågelbarna' i holkarna är ännu ett glädjeämne. Vi har redan fått ut en omgång ungar som är ute med de vuxna och roar sig om dagarna. Nu är turen kommen till de som var senare i starten. Två bebisar i holk 5, tre i holk 9 och fyra ungar i holk 3. Kläckningstiden varierade så det blev många tittar in för ringmärkning som ska ske på precis rätt dag. Sista kollen att ringarna sitter kvar är gjord och nu ska de lämnas ifred tills de hoppar ut. Sötnosar.

Medan vi väntade Vännerna till midsommarmaten satte vi igång stora ommöbleringen. Den har det talats om i fem år, varför inte slå till... Sagt och gjort. Vi hann. Mer plats, bättre vyer och precis som vi tänkte oss. Första etappen av verandans makeover är klar. Svalt och halvblåsigt, alltså valdes verandan för måltiden. Inget regn, så vi kunde faktiskt gå en liten runda i skogen också.

Valborgs trillingar valde att trilla ut lagom till helgen: Kiki Hultén, Nicke och Pigge Piggelin. Såna små raringar. Hade turen att få fota alla på samma gren - särdeles ovanligt. Varför valde vi namnet Kiki Hultén... Ingen aning, det bara kom. Åt detta skrattades en lång stund. Man har inte roligare än man gör sig.

I övrigt bjuder bloggen på bildkavalkad från trädgården. Dammen i gula nyanser där gyckelblomstret dominerar. Den svävande alunroten i rabatten, skir klematis, frodig kaprifol, sallad och dill för första gången på mer än tio år, nejlikor som lyckats efter femtielfte försöket samt flödande blåklint i rågåkern. En härlig tid nu.

Bryggor och tandimplantat sitter inte för evigt. Bakterier k a n kila in u n d e r bryggan och in till stiftet. Och det hände sig vid denna tiden (medicin = muntorrhet = karies). Tolv år har jag haft bryggan. Kluriga åtgärder från tandläkare Elisabet har inte stoppat angreppet. Två ’tänder’ av fem på bryggan i överkäken skulle bort. Dags att såga av bryggan intill de innersta tänderna och dra ut tre rotfyllda rötter. Nog undrade jag hur detta skulle gå till…

Vanliga åtgärder hos tandläkaren som bedövning, lagning, rotfyllning eller utdragning bekommer mig inte, men detta gav fjärilar i magen. Denna tösa börjar få nog nu. Så vidtog avsågningen medelst hårda borr. Inte fasen visste jag att en brygga består av metallskelett överdraget med porslin. Det är hårt!

I f y r t i o minuter pågick borrandet under vidrigt skärande ljud. Kanske har jag blivit hörselskadad, jag vet inte. Ljudet gick inte bara in i örat utifrån, det kom inifrån också. När borrandet upphörde vidtog utdragning under f y r t i o minuter till. Bedövningen satt som en smäck. Bländad när jag inte blundade.

Tandläkaren och sköterska Christina bytte sida flera gånger, det bökades och bändes och sögs och spolades. Men det var i alla fall tyst, man hörde radion och tandläkaren började nynna under arbetet som hon alltid gör. ”Vi ska sluta dra ut annat än framtänder händanefter, för de är inte så jobbiga” skojade de. Det ä r svårt att skratta under sådan bökig behandling!

Även tandläkaren var trött efter anspänningen. ”Du får betala vid efterkontrollen, jag orkar inte räkna nu” sa hon :-) De gick säkert på välbehövlig lunchrast, antar jag.

I går kväll var jag på invigning av hålvägen i Furet i Essunga. Förr gick all kommunikation och färdmedel via hålvägarna i Furet. Dåtidens E20. Marken har sannolikt trampats av såväl kungar och stormän som pilgrimer. Nu har den tusenåriga leden återskapats och man kan vandra i fädrens spår hela vägen från Lödöse till Skara. Precis som förr. Man känner historiens vingslag...

Under medeltiden var Lödöse en av Sveriges mest betydelsefulla städer. Skara är en av landets äldsta, och var en viktig kyrklig medelpunkt. Vägen mellan Lödöse och Skara var då en av de viktigaste handelslederna i Sverige. Här forslades en stor del av landets import och export.

I Essunga går delar av den gamla och kända färdleden Lödöse-Skara. I skogen på flera ställen finns hålvägar. En hålväg är en stig som användes under medeltiden och in på 1600-talet. På dessa stigar färdades de resande till fots eller till häst. Genom århundraden av slitage nöttes marken till en stig. Vägen kan jämföras med dagens E20 och hade stor betydelse när Lödöse var centralort i västra Sverige. Hålvägen har fått status som fornlämning och de finns ingen annanstans i hela Europa!

Hålvägen i Furet är en del av vandrings- och pilgrimsleden Lödöse – Skara. Pilgrimer på väg till och från Santiago de Compostela och andra vallfartsorter på kontinenten, Nidaros, Skara och Vadstena passerade Lödöse. Från Lödöse vandrade pilgrimer till Nidaros via Edsleskog i Dalsland med S:t Nicolai källa eller via Skara, med båt över Vänern och Klarälvsdalen norrut. Lödöse var en knutpunkt för många pilgrimer. Många pilgrimsmärken har hittats i Lödösejorden och kan ses på Lödöse Museum. Den som vill läsa mer kan titta HÄR.

Men med tanke på kvällens alla flugor i skogen tror jag att dylika vandringar helst ska göras höst eller vår :-)

Bildkavalkad idag. Kanarierna är på sommarbete i utevoljären. Somliga njuter sitt otium u.p.a som Pricken, andra jobbar hårt med barnkammare och kindergarten, som mödrarna Nils-Georg (ja, det är en hona!), Julia och Valborg. För att inte tala om fädren som tar sitt ansvar.

Tore tar hand om Nils-Georgs unge, lille Hjalmar. Valborg får hjälp av både Olle och Moskito - man kan undra varför... Och hos Julias ungar är Pelle den trofasta fadersfiguren. Det har som vanligt varit ett nöje att följa alla bestyr med bebisarna. Livets mirakel!

För övrigt har jag ägnat ett par dagar åt att 'korrekturläsa' manus till en bok som en vän skriver. Timmen är sen och det drar i ögonen.

28,9 grader idag. Luften kokar. Klart för mycket. För mig alltså. Tur att vi gick morronpromenaden 6.30 - 7.30 Då är det ok, på snudd försent. Enligt mitt mått mätt. Orken tröt tidigt, men jag fick tvättat lakan och bäddat rent, städat för marsvinen, hämtat paket på Hemköp och handlat. Sen flöt jag ut i skuggan som en våt fläck i flera timmar. I går satt vi hela dagen på nya uteplatsen, en granne anslöt... och sen var den dagen förbi. Stilla flyter dagarna. Ser fram mot mulet väder i morgon. Måtte meteorologerna ha rätt...

Bönderna kör in hö. Korna kämpar mot flygfäna och letar skugga. Starfamiljerna far kors och tvärs över tomten med de skrikande ungarna efter sig. Ungtranor drar omkring i flockar och ropar.

Om kvällen försöker jag scanna in bilder ur min västgötaspetssamling. Samlade en gång för att skriva bok. Nu lämnar jag över till en tjej som skriver boken jag aldrig skrev. Har insett att jag aldrig återfår den rätta energin. Om/när jag skriver en bok så blir den annorlunda. Bilderna ovan är historiska för västgötaspetsens räddning 1943.

Nää, mot sängen med språng...!

Köpte nytt Office 2013 häromdagen. Förr fick man en skiva med sig hem för att ladda in i sina datorer. Samma program till husets alla datorer. Så icke nu!

Ställer upp på att Microsoft måste slå vakt om sina program. Det får väl vara helt OK att programmet ska installeras i butik och att man inte får med skivan hem. Licensen köper man ju och tar hand om, så att ominstallation kan ske vid behov.

Dock känns det lite förnedrande att inte få programmet i handen. Inte betrodd, liksom...

Ytterligt småaktigt och nästan nojigt är det att programmet bara får installeras i EN - säger en - av husets datorer! Det är det värsta av allt. Det är maktmissbruk. Låt vara att Microsoft ska ge igen för gammal ost, när programmen srpeds från hand till hand - utan att MS fick något för sitt arbete. Men nog tycker jag att man köper EN GEMENSAM LICENS till hemmet. Tummen ner, Microsoft!

Annars var det kul att lära sig ett nytt Word att skriva och redigera i. Ganska annorlunda design. Ser helt annorlunda ut.

Det är inte bara dammen som fått nya fiskar. Även akvariet har fått en liten föryngring. Största antalet står de populära stimfiskarna kardinaltetror för - hundra stycken. Tar ingen plats, och skapar genast den rätta livligheten. Inget akvarium utan tetror, säger man ju. Guldbarberna har åldrats. Ett tiotal små bebisar har installerats för att växa till sig och ta över när tiden är mogen (de små gulvita på bilden). Likadant med de gamla siameserna, 12 cm långa (syns ej i dunklet). Fyra nya jättesmå silvriga bebbar har flyttat in (bild) och dem får man ibland leta efter för att se.

Nya växter har också planterats in. Men nu är det så med fiskar… de gillar att äta på växterna och är förvånansvärt starka. Alltså dras plantorna upp från bottnen innan de rotat sig. Så nu ligger 'grönsakerna' mest och flyter i ytan. Större stenar ska få hålla dem på plats tills de rotat sig.

Av bilderna finns tyvärr ingen på våra äldre guldbarber, men väl mässingsbarb och de är mycket lika. De motsvarar min idealbild av hur en riktig fisk ska se ut.

I akvariet bor för övrigt två randiga/prickiga pansarmalar (algätare) och ett större antal albino-pansarmalar i varierande åldrar, jättesöta och mysiga enligt mitt förmenande. De jobbar oerhört intensivt, lite stressigt kan tyckas, men vilar sen en god stund - ensamma eller i grupp. Rofyllt när de ligger ’på armbågarna’ och sover. De stora malarna, Malin och Malte, som visades häromdagen i bloggen har tagits bort nu. De hade verkligen vuxit ur akvariet, kan man säga. Frid över deras minne.