Alldeles nyss förundrades man över att barnbarnet (Stella, då 1,5 år) kunde äta själv. Helt plötsligt sitter de och trycker i sig korv och bröd som vilken vuxen som helst;-) Åren går fort och barnens utveckling går ännu snabbare.

Morfar och jag anslöt till ännu ett barnkalas (Stella tre år och Oliver ett) med 14 barn och 20 vuxna. Livat och lugnt samtidigt, om jag säger så. Mitt i stimmet är det skönt att bara studera ungarna i deras lekar.

Det var kö vid Stellas spis och där bakades både kaka och glasspinnar (!) i ugn. Plattorna var upptagna med karotter. Luckor öppnades och stängdes, verksamheten var febril. Ett slags teamwork anades mitt i röran. Men det svänger fort… Plötsligt blir man bjuden på ’nybakad kaka’ för att bums uppmanas lägga den tillbaka. Stella hade mycket att stå i med kamraterna men hann med en kram till överraskad Morfar – som blev särskilt glad över spontan puss på hand:-)

De små människorna åt vid eget bord, lugnt och fint. Stella följde intresserat tårtljuständningen och sjöng med i hela ”Ja må dom leva…” Har tydligen varit på många kalas…

Presenterna var för många för att klaras på en dag, fick ske i etapper under två dagar! Tankar bland gästerna hördes om att barnen egentligen får för mycket numera, men… ”man vill ju inte komma tomhänt heller”. Så det har blivit..

Vi bidrog med kassaapparat och pall. Den förstnämnda blev enligt modern en formidabel succé. Särskilt över nästan äkta sedlar som medföljde. Vi valde en stabil modell från Lär och Lek i Malmö med hopp om hållbarhet.

Modern som också fyller nu fick traditionsenligt (andra året) hemmaknuten blomsterbukett* från vår trädgård. I år med elva sorter och så hög att vi fick skippa cellofanet – det räckte inte till. Florist blir jag aldrig, men kul är att välja och ordna :-) En lyckad dag som berikade livet.

* Buketten innehöll stjärnflocka, spirea, temynta, randgräs, daglilja, vit malva, gullnattljus, salvia, bergklint, studentnejlika och daggkåpa.

Hade egentligen annat på hjärtat idag, men WIFI trilskades. Inget funkade. Fick dra ur strömmen och starta om wifi på mobilerna, den ena efter den andra. Det tog timmar av frustration och inget begrep man av vad orsaken var. Nu är det emellertid över och natten långt framskriden.

För övrigt har jag aldrig sett Brasilien spela så dåligt som i kvällens VM-match mot Chile. De trillade, halkade, snavade, passade dåligt, tappade boll och jag vet inte allt. Sen blev det förlängning efter 1-1 och därpå straffläggning (dvs rena lottot) som Brasilien vann med ett nödrop. Det blir patetiskt när alla experter och fotbollsintresserade säger att "det var då för bra att Brasilien blev kvar i slutspelen - för VM-ets skull. Men det v a r synd om Chile". Underförstått att Chile var bättre och mer värd en fortsättning medan Brasilien inte var värda detta för sitt e g e t spels skull - utan för d e n  g o d a  s t ä m n i n g e n s  s k u l l... Stort spettacolo, säger jag.