Plusgrader, sydvindar, en sol som lyst med sin NÄRvaro, delvis klarblå himmel och röda trädstammar i solnedgången. Man blir uppiggad! Husbonden gav sig ut på rundan men väglaget kändes fel för mig, jag går bara stelt och konstigt då. Tog cykeln och gångbanan på övervåningen igen. Bättre tider väntar! I övrigt inte ett skapandes grand nytta idag – vilodag. Hängt på facebook och snackat i telefon.

Kvällens tv-utfrågning av Stefan Löfven (S) i ”Nyfiken på partiledaren” var bra. Han känns alltid pålitlig, trygg, trovärdig, ärlig och äkta. Fast förankrad i värderingar om människors lika värde. Gjorde mycket riktigt bra ifrån sig. Inget falskspel där. Efterföljande expertanalys bekräftade också hans gedigna förankring i värderingarna. Men man ska inte häckla honom för att "han gör ett nummer av" att ha växt upp i Ådalen. Detta är ett faktum, hur retfullt det än må vara för somliga. Löfven och vänsterns Jonas Sjöstedt (från första programmet) är säkra pojkar båda två, som också vågar slappna av och skratta lite. Levande människor!

Värre gick det för Reinfeldt (M) förra veckan… ’Herr Reichfeldt’ var precis lika kall, beräknande och känslolös som vanligt. Inga personliga sidor, ingen värme, ingen mänsklighet… bara en ansvarsrobot. Han satt stelt framåtlutad hela tiden. Med fötterna på exakt samma ställe! Kontrollerad. Totalt humorbefriad.

Vi fick höra om en hård, kall och beräknande tioåring (!) vilken som lillgammal elevrådsordförande främst tänkte ”hur ska jag säga för att få de andra att rösta på mig”. Han framställde visioner och ideologier som något otrevligt. Talade om att tävla, förtroende, ansvar, om att vinna, beräkning… Kallt känslobefriat, robotaktigt kontrollerat. Han tog ”ansvar för ansvaret”. Läs gärna Eva Franchells (AB) suveräna recension HÄR. Hon skriver bl.a ”Han pratar om friheten, men menar att människor måste tämjas och sättas på plats. Det är han som tyglar folket och det tar uppenbarligen på krafterna. Detta måste få ett slut. Någon måste befria honom för allt detta ansvar.”

Vi har representativt statsskick i Sverige. Vi – folket - representeras i riksdagen av folkvalda ledamöter från hela landet. Ett representativt urval av folket, som jag ser det. Därför har vi i alla tider hört dialekter i riksdagen, folk från olika yrken, folk som gör fel mm. De är i vårt ställe och ska föra vår talan. Då vill jag helst också se ’vanligt folk’ i regeringen. Som kan skratta och skämta ibland, känna empati, vara lagom människa utöver det ansvarsfulla värvet. Inga kalla och beräknande robotar!

I höstens val visar det sig om folket väljer varma medkännande riktiga människor till att styra vårt land eller fortsätter tro på en beräknande robot som säger det vi vill höra, men gör tvärsemot.