”Glimtarna” har kommit. En av de lokala hembygdsskrifter som ges ut här på bôggda. Livfullt och lärorikt sprids kunskap om gångna tiders liv och leverne, ofta kryddat med lustiga anekdoter om starka profiler från förr. Inte alltid män, inte heller nödvändigt ledare.

Här berättas nu om ’hemsystrarna’ som 1950-talets hemtjänst kallades. Heldagsarbete i hemmen med både städning, matlagning och bakning av både matbröd och vetebröd. Ja allt som t.ex en sjubarnsfamilj kunde behöva hjälp med. Inte sällan två dagar i rad. Det hände även att hemsystern ryckte in med att lasta av ett hölass eller gjorde ett handtag i morotslandet om tiden gick långsamt. Andra hjälpbehövande kategorier var äldre och sjuka, där olika sjukdomar styrde hur mycket tid som behövdes. 

Det fanns utbildning till hemvårdarinna eller kurs för hemsystrar på ett–två år, men många fick jobb ändå, en hemmafru var ju väl bekant med alla sysslor i ett hem. Familjehjälpsnämnden beslutade om hur många dagar var och en hade behov av, och en hemsyster med heltidsarbete skulle erbjudas arbete varje dag. Ortens arbetsförmedlare pusslade ihop schemat vilket idag sköts av hemtjänsten. Några timmar här, några där men ofta hela dagar i vissa familjer.

Hemsystrarna fick cykla eller åka moped långa sträckor, annat färdmedel fanns inte. Både till och från jobbet, dessutom mellan de hem som skulle besökas. I ur och skur. Snöblask, iskyla, storm och allt man kan tänka sig. Motion fick man på köpet så att säga. Rejäla fruntimmer som inte backade för något. Samhällets stöttepelare.

På vår lilla ort sköttes arbetsförmedlingen av en enda person, ’polisens’ Anna, med kontor vid ett bord hemma i köket. Informationsblad för arbetssökande fanns på en symaskin i trappuppgången. En dag i veckan kom många som ”stämplade”. Viss arbetslöshet fanns, trots många fabriker som behövde folk.

Arbetsförmedlaren skulle alltid vara tillgänglig på kontorstid. Om hon behövde handla, göra bank- eller tandläkarbesök måste någon, kanske grannfrun, passa telefonen i hennes ställe.

Detta är ett sammandrag av tre längre artiklar skrivna av G Hagström i ”Glimtar från Essunga”.

Lilla Huset har genom åren köpt alla 19 årgångarna. Samma med en liknande skrift om tätorten, 25 årgångar. Är mycket tacksam för och djupt imponerad av den lust och energi som driver alla dessa eldsjälar att sprida glädje och kunskap på detta trevliga sätt. Ovärderligt!