Flydde just fältet efter Antikrundan när Camilla Läckbergs Tyskungen började på TV. Klarar inte av spänningen. Glad att Husbonden slog över till sport så jag slapp höra den dramatiska musiken. Fegt. Eller hur. 

Idag var första vettiga vardagen efter juldimman. En dag då man fick både tidning och post. Minsann. Nytt år! Och kärt besök från unga familjen med Stella och baby Oliver. Och åter vanlig mat. Efterlängtad indonesisk kycklinggryta som begärligt slukades så att man fick skrapa botten på grytan. Ljuvligt. Den ska vi ha snart igen. Och grönskakssoppa! Jisses vad jag längtar efter vanlig mat igen. Och normala rutiner. Ett pulserande liv. Om det inte varit för besöket skulle julgranen varit ute redan, men nu fick plundringen anstå en dag.

Storasyster Stella utvecklas i rasande takt. Leker självständigt med sin eviga följeslagare ”Flygis” på vilken hon nu byter blöjor och kläder stup i ett. Och öppnar föräldrarnas mobiler med pinkoderna. För att inte tala om att hon kan räkna till femton... med lite hjälp. Inte kunde jag sånt när jag bara var två och ett halvt! Här ett collage ur almanackan vi fått i julklapp. Den roar och gläder länge. Själva bidrog vi med poncho och nalle när de firade jul med annan gren av släkten.

För övrigt har Husbonden och jag gjort dagliga promenader trots blåst. Nödvändigt efter allt regnande. Men mycket TV blev det denna jul… Nu väntar en massa sysslor som lagts på is ett tag - eller sjö kanske man ska säga. Bokföring, säkerhetskopieringar, med mera…