Nostalgifebern smittar av sig i gamla kompisgänget. Samtidigt som Eva-Britt var här hade den andra barndomsvännen Elisabeth lagt ut bilder på ’sin’ häst i bloggen. Så vältajmat! Vi är visst i bästa nostalgiåldern, ty strax hade hon hittat gamla bilder på mig och ’min’ häst Pojken.

- NÄR får jag se dem, stönade jag – grön av avund. Och strax hade hon scannat in och mailat. Gissa om hjärtat bankade lite extra när jag fick upp bilderna i datorn. Där var han, min goaste käraste häst. Vi var riktigt goda vänner. Det finns bara ett fåtal bilder på detta underverk av godhet, och jag vårdar dem ömt.

Tydligen skulle vi här försöka ta riktigt snygga bilder med lagården som lugn bakgrund. Noga med benställningen, under djup koncentration. Ganska nytt träns hade hästen fått också. Sen hade vi visst vandrat vidare för att fota ’min’ tjur – och mitt skötebarn sen kalvtiden – tjuren Ferdinand äh... Fredrik. Här ännu bara ett år gammal och fortfarande hanterlig utan nosring. Nej, jag är inte rädd på bilden, försöker bara få honom att stå snyggt. I skogsbrynet bortöver ligger vår sommarstuga.

Fjorton år och smal som en vidja… Enligt fotografen togs bilderna 1963. Förfärligt klädmode för tjejer. Man skulle vara ’damigt’ klädd – något jag hatade. Det ledigaste som fanns var väl skjortblus och så fick man hålla sig till det. Gud nåde den som klädde sig i herrskjorta. Jeans för tjejer var inte uppfunna heller. På bilderna har jag mörkgröna elastabyxor, såna där som fick ’knän’ så fort man fått på sig dem. Tack vare hällan under foten kunde man då dra och dra i byxorna uppåt för att sträcka ut dem igen. Avskydde dessa knän med följd att mina byxor ständigt var rullade uppe i midjan till en valk och mittsömmen nästan skar in i skrevet.  

Bilder på Eva-Britt och ’hennes’ häst Bozanova (Nova) medföljde. Såklart hade vi döpt om dem allihop.