Som att kliva in i en varm filt när man gick ut från relativt svalt hus. Nytt värmerekord i Lilla Huset idag med 29,7 grader en stund på eftermiddagen. Samtidigt var det 32 grader på Byn vid provianteringen. Det är väl asfalten och alla husen, tänker jag. Hemmave’ fläktar det mer. Omgivande växtlighet skuggar. Usch, för att bo i storstad då…

De sista stånden potatis – i perennarabatten - togs upp. Riktigt trevliga. Vi har inte odlat egna potatis på över tio år. I år testades dels hinkodling i växthuset, dels på friland. Kul. Det är nåt visst med lite egna potatis. För känslans skull.

Fågelhusets växter togs ut för dusch och omplantering. Så kom man åt att tvätta fönstret också. Inte lätt annars när ampelliljor och hängsparris klättrat upp efter rutan och in i varandra. Värmen steg och luftfuktigheten också.

Sedan in för vila i svalkan. På bara någon timme efter en regnskur sjönk tempen därute ute med flera grader. En lättnad så att man orkade åka till Grannbyn, där vännen ’Textilkonstnärinnan’ skroderat om sina igelkottar. Jojomän, visst kom de fram även denna kväll – prick klockan 21.00 som utlovat. Fick flera trevliga filmklipp i parknaturens skymningsljus.

Värmeböljor ställer allt på hu’vet. Korsdrag om kvällarna i totalmörker är ett måste för att hålla flygfäna ute. Lampor värmer ju också kolossalt. Mitt knep för arbetsbelysningen; en handduk över lysröret – bara ledljus behövs.

Telefonanslutningen har pajat. En kompis slog larm, annars hade vi inget vetat. Vid felanmälningen meddelade Telia att ett fel var uppmätt. "Ordnas i dag", sa rösten - klockan 20. Ha, det går man ju inte på. Tur att internet fungerar! Ett under i sig - samma ledningar som det är.

- Nej, inte den, kved jag hjärtnupet från stranden. Dock egentligen övertygad om att det måste göras.

Husbonden fick på sig sjöstövlarna denna varma dag (27,2) och plumsade ned i vår lilla damm som ingen mindre än Nessie själv. Här skulle rensas. Blomvassen har spridit sig som en löpeld och dagliljor skymmer den ena näckrosen så vi har fått kika mellan stammarna för att få en skymt av de vackra blommorna. Rensning ej utförd på minst ett par år.

Fiskarna flydde hals över huvud i det grumliga vattnet när Storsjöodjuret rev och slet i växterna. Insjödoften spreds i trädgården när renset kastades upp på land. Med rätta doningar såsom dessa fantastiska sjöstövlar gick det lätt utan att söla ner hela sig. Jag skulle inte heller vilja gå barfota på dyig botten full med gamla slingriga stjälkar.

När lunchen serverades hade sjöodjuret hängt av sig kostymen på tork. Vattnet klarnade snabbare är man trott och fiskarna var glada över såväl återseendet som ökat utrymme. Värst så stor dammen kändes med ens… Och rönnbären mognar ovan där. Eftertankens kranka blekhet får mig att så här i kvällningen undra hur många sländlarver som stördes… eller förstördes på detta vis… hmm.

Daggfunkian kom väl till sin rätt i morgonljuset. Gammal i gården, fanns här långt före oss och blommar alltid lika frejdigt, struntar liksom i både väder och vind. Torrt eller vått, kallt eller varmt - den blommar på.

Dahlior har vi också, ett par sorter vi inte vet namnen på. ’Doljer’ som ”morbror Sten på Gnicke” sa på sin tid. De tog ett tag innan jag fattade vad han pratade om. ’Doljera’ är ju så känsliga för frost, så det var alltid ett sjå med dem. När ’doljera’ skulle planteras ut, och när ’doljera’ skulle in på hösten för att inte skadas. Därför skojar vi alltid om ’doljera’.

De röda måste vara en gammal ’bonndahlia’ som vi fått av en grannfru här intill. Den rödvita kaktusdahlian köptes på ortens dahliaodling Magnolia. Klart vi slarvade bort lappen…

Fjärilarna trafikerar äntligen Lilla Husets räjonger. Mest kålfjärilar, men det gör inget, bara det fladdrar. Här har varit så tomt, så tomt. Gjorde några försök att fota dem i flykten. Resultat… så där. Och sen kom en amiral i flygande fläng, bara så. Knappt jag hann uppfatta vem det var. Kvickt vidare… som ett streck liksom.

Även humlorna har vaknat till sent omsider och är nu överallt på en gång. I alla storlekar, både små, mellan och vuxna. En pytteliten en hade somnat på farstubrädan och for yrvaket upp när jag kom ”åh, herregud här ligger jag och slöar, hmmm… var var jag nu… måste jobba, jobba, jobba…” tycktes han tänka och snodde runt en stund innan han fick grepp om tillvaron igen.

Och upp åkte rullgardinen! Lilla nymfan Lili som plötsligt häromdagen satt vilsen och förblindad med igenmurade ögon ser igen. En lättnad. Cortisonkuren gav resultat efter några timmar. Samma medicin som jag fick mot min ansiktsförlamning för några år sen, prednisolon. Veterinären sa att det kunde verka snabbt, och det får man ju hålla med om. Nu vet vi inte om det faktiskt berodde på medicinen eller om hon skulle blivit bra ändå. Han kanske bara hade fått en kvist i ena ögat och någon annans vinge i det andra… vem vet.

Inte heller vet vi om hon är helt återställd eftersom hon återgick till flocken så snart hon kunde se och kuren var slut. Visst kollar vi att hon för femte dagen i rad har ögonen öppna, men inte på så värst nära håll. Kanske var det allergireaktion, kanske något annat. Lili är åtta år och har aldrig haft något liknande. Inga symptom på någon av hennes kolleger. Nu hoppas vi bara att det håller i sig. Och att det var något tillfälligt.

Vännerna kom på grillning i dag, man måste ju passa på när sommarvädret är oss nådigt. Solen är tillbaka igen för någon/några dar men med darriga prognoser.