En retro-kartong. Kartongen för värmedynan har ett riktigt retrostuk. Från 1971 enligt en originaletikett inuti, men ser sannerligen ut att vara äldre. Från 50-talet allra minst. Men de bytte ju inte design och loggor så ofta som nu.

Värmedynan inuti, en pålitlig vän, är minsann inte så gammal. Det skulle jag aldrig våga. Men den köptes utan kartong, så vad vore naturligare än att ha den gamla kartongen kvar. I bruk. Tycker den ser riktigt kul ut, och ler invärtes var gång den plockas fram.

Två veckor har gått sen jag lovade balsaminfröer till Berit Elisabet. Har kollat dem då och då. De små klockpinglorna har hängt till synes sprängfyllda. Nu hade de börjat skjuta okontrollerat. Dags att skörda.

Först prövades att nypa om ’pinglorna’ varpå de öppnade sig och sprätte några fröer i handen. Men bara några. Resten sprättes åt sidorna med kraft - ur handen. Ostoppbara. Samt mitt i ansiktet och håret. Ville absolut inte samlas in. Kan själv... liksom. När de kom i rörelse stötte pinglorna emot varann och avlossade då sina salvor. Det var inte bara mogna fröer (svarta) som släpptes utan även omogna (vita). Hela frökapseln lossnade från sin plats och följde med i handen. De sprätte också på andra 'pinglor' som då öppnade sig och sprätte vidare. Rena dominoeffekten.

Ny metod. Klippte då av stjälken en bit ner för att stoppa hela klasen i medhavd påse. "Där kan ni skjuta bäst ni vill", tänkte jag. Och det gjorde de. Poff, poff, poff smattrade det i påsen medan jag samlade vidare. Verkar vara bästa sättet att samla in sådana fröer. Inte för att det behövs så många, de tycks ju vara kolossalt fruktsamma. Men samlar man fröer, så samlar man fröer. Då ska alla med.

Nu hänger påsen på verandan och poffar vidare när pinglorna känner för det. Ska byta till papperspåse också, plast kan ju bli lite väl fuktigt. Ska bli kul att följa poffandet och vad som sen ligger på bottnen av påsen. Spännande.