Det behövs ingen TV när man har valpar omkring sig. Alltid händer det något som är värt att njuta av. Två fyramånaders västgötaspetsflickor gjorde ett nedslag i Lilla Husets trädgård idag med sin matte. Det gick knappt att föra ett ordnat samtal, om jag säger så. Koncentrationen skingrades hela tiden av de små ljuvliga tjejerna som var fulla av livslust, upptäckarglädje och hyss. I sin allra bästa ålder. Vi satt mest och tittade på föreställningen. Skrattade, pekade och kommenterade om vartannat.

De drog in i buskagen och kom ut med barkbitar och växtdelar. Som roade en stund. En kasserad slangbit från dammens renare drogs ut på gräsmattan. Jordtorvor och pinnar lockade några minuter. Hela tiden sporrande varann i upptäckarlusten. En plastkruka från växthuset var rolig väldigt länge. Mellan spratten läppjades helt hastigt på vatten, togs ett nappatag med varann för att sen vila i typ fyra sekunder. Innan de kom fram till oss för att ta kontakt… eller startade nästa upptåg.

Ja, vi blev omilt nafsade i hälsenor och vader också då och då – det hör till. Och ja, vi lyfte upp och kramade och gosade då och då. Det hör också till. Helt underbara timmar. Som gick fort. När de dragit vidare mot hemmet låg plastkrukan och slangbiten kvar på gäsmattan. De kvarligger tills i morgon.

För övrigt har fågelhuset blivit höststädat. Husbonden började med nymfavdelningen i går när jag blev ”opererad” på Vårdcentralen. Två hudförändringar, ”sannolikt godartade” och ett aterom (krånglande talgkörtel) togs bort, samtliga på ryggen. Idag fortsattes städningen hos finkarna. En underbar dag där fåglarna kunde vara ute hela tiden. Stora Höststädningen är särskilt grundlig med bl.a desinficering av skrymslen och vrår. Fönstertvätt. Och tvätt av ’leksaker’. Det har gått i ett alltså. Mackor och kräm istället för lagad lunch. Viktigast att allt blev klart. Nu ser man i kors...