Fjärilarna lyser med sin frånvaro i år. Till tröst i bedrövelsen lägger jag ut en kortfilm med nässelfjärilar från i fjol. Då hade vi inte mindre än fyra stycken i scillan samtidigt. Och det redan 29 april.  

I år: två enstaka amiraler vid skilda tillfällen, ett par tistelfjärilar, några få citronfjärilar, men tack och lov några pigga kålfjärilar. Och jo… en rad små blåvingar utefter gruset på promenadstråket.

Att vår nya fjärilsrestaurang står tom får vi leva med, bara de kommer igen nästa år. Våra iakttagelser bekräftas av Naturhistoriska Riksmuséet. Samt av Artportalen där tusentals svenskar rapporterar sina fynd.

Det är också dåligt med getingar, fästingar (ovanligt få TBE-fall), mygg, och nyckelpigor enligt nyheterna på radio. Det skulle visst bero på att insekterna haft otur med vädret två år i rad. I fjol kallt och regnigt, i år varmt och torrt. Och nu under ljumma augustikvällar kan vi ha öppet med belysning tänd utan att vare sig nattflyn eller harkrankar drullar in. Lite sjukt, känns det. Rena insektstorkan.

Om insekterna blir färre drabbar det fågellivet, kan man anta. I år har ladusvalorna varit ganska få i våra trakter, likadant med tornsvalor. Vi brukar ha fladdermöss i husväggen – i år har inte en enda setts till. Känns hotande ödsligt. Gillar det inte alls.

Hela hären av balsaminer står samlad i enad front med Lilla Huset i skottlinjen. Nu har dom visst gaddat ihop sig inför stora frösläppet. När man vet vad de kan, dessa växter, så är det inte utan att det känns hotfullt. Vi kommer alltså att bli bombarderade med balsaminfröer. De skjuter långt – flera meter. Får de dessutom hjälp av vinden har vi hela trädgården full. De självsår sig otroligt lätt, växer enormt och kan på det viset vandra över en hel bygd.

Men… de är väldigt lätta att dra upp. Växer ytligt med spröda stammar och kan plockas hur lätt som helst. Varför har vi då inte gjort det. Antagligen för att de faktiskt är lätta att stoppa. Om man går in för det. Sen är de ju vackra. Och så gillar vi växter ”som vill själva”. Det gör de här. Fast det kunde ju räcka att ha dem i Parken.

Nu är det liksom för sent att stoppa dem. Det ska ske innan de blommar och sätter frö. Ja förresten, jag har även sett dem ligga slängda på rishögen och blomma, sätta frö och… skjuta.. hehe. Kul växter det här. Om man håller lätt om en frökapsel sprätter den till och skjuter frön. Är man inte beredd blir man faktiskt lite chockad, det känns som ett djur som sprattlar till mellan fingrarna.

Vi fick dem av en tillfällig hyresgäst på grannstället. Hade ingen aning om vad de förmådde. Och nu har vi dem överallt. Om vi vill det. En dag när vi inte längre förmår värja oss för deras framfart får vi väl använda machete för att slå oss ut till färdtjänsten ;-)