- Nej, inte den, kved jag hjärtnupet från stranden. Dock egentligen övertygad om att det måste göras.

Husbonden fick på sig sjöstövlarna denna varma dag (27,2) och plumsade ned i vår lilla damm som ingen mindre än Nessie själv. Här skulle rensas. Blomvassen har spridit sig som en löpeld och dagliljor skymmer den ena näckrosen så vi har fått kika mellan stammarna för att få en skymt av de vackra blommorna. Rensning ej utförd på minst ett par år.

Fiskarna flydde hals över huvud i det grumliga vattnet när Storsjöodjuret rev och slet i växterna. Insjödoften spreds i trädgården när renset kastades upp på land. Med rätta doningar såsom dessa fantastiska sjöstövlar gick det lätt utan att söla ner hela sig. Jag skulle inte heller vilja gå barfota på dyig botten full med gamla slingriga stjälkar.

När lunchen serverades hade sjöodjuret hängt av sig kostymen på tork. Vattnet klarnade snabbare är man trott och fiskarna var glada över såväl återseendet som ökat utrymme. Värst så stor dammen kändes med ens… Och rönnbären mognar ovan där. Eftertankens kranka blekhet får mig att så här i kvällningen undra hur många sländlarver som stördes… eller förstördes på detta vis… hmm.

Daggfunkian kom väl till sin rätt i morgonljuset. Gammal i gården, fanns här långt före oss och blommar alltid lika frejdigt, struntar liksom i både väder och vind. Torrt eller vått, kallt eller varmt - den blommar på.

Dahlior har vi också, ett par sorter vi inte vet namnen på. ’Doljer’ som ”morbror Sten på Gnicke” sa på sin tid. De tog ett tag innan jag fattade vad han pratade om. ’Doljera’ är ju så känsliga för frost, så det var alltid ett sjå med dem. När ’doljera’ skulle planteras ut, och när ’doljera’ skulle in på hösten för att inte skadas. Därför skojar vi alltid om ’doljera’.

De röda måste vara en gammal ’bonndahlia’ som vi fått av en grannfru här intill. Den rödvita kaktusdahlian köptes på ortens dahliaodling Magnolia. Klart vi slarvade bort lappen…

Fjärilarna trafikerar äntligen Lilla Husets räjonger. Mest kålfjärilar, men det gör inget, bara det fladdrar. Här har varit så tomt, så tomt. Gjorde några försök att fota dem i flykten. Resultat… så där. Och sen kom en amiral i flygande fläng, bara så. Knappt jag hann uppfatta vem det var. Kvickt vidare… som ett streck liksom.

Även humlorna har vaknat till sent omsider och är nu överallt på en gång. I alla storlekar, både små, mellan och vuxna. En pytteliten en hade somnat på farstubrädan och for yrvaket upp när jag kom ”åh, herregud här ligger jag och slöar, hmmm… var var jag nu… måste jobba, jobba, jobba…” tycktes han tänka och snodde runt en stund innan han fick grepp om tillvaron igen.