En djurälskare hittar alltid djur, vart man än åker.

Ny utflykt idag. En vi både sett fram emot - och bävat för. Det är ju så låångt! 23 mil låter inte så mycket, men det TAR SIN TID. Inte är det som när man var ung och körde 50 mil tur och retur på dagen, och inte behövde sova på tre dar. Att resa nu är en väldig skillnad. Men det går… Vi startade prick sju för att hinna med något mer än att bara resa.

Kosan ställdes till Husbondens syster och man på Ånnaboda Camping i Kilsbergen utanför Örebro. Klämde även ett par mil extra till ungdomskamraten Eva-Britt, som jag inte sett på över 40 år. Vi hade ju hört så mycket om hennes nya getter… svensk lantras - såna som jag älskar. (Djur!) Vi åkte dit först, för det var längst bort. Bilder en annan dag.

Uppe i Kilsbergen fläktade det behövligt. På Campingen kunde jag lägga mig raklång en stund på gräset. Ryggen krävde detta, sex timmars sittläge är ingen höjdare när den krånglar. Serverad mat, trevlig samvaro, lite avkoppling och en promenad runt Ånnabodasjön var välgörande innan vi anträdde hemfärden. Stor behållning av spåren efter bäverns arbete i sjön (djur igen). Nu kunde jag i alla fall koppla av. Det kunde jag aldrig när vi hade hundar med oss som också skulle må bra – djuren först och främst.

Gissa om jag blev störtförtjust i bordsduken. Designad av Lena A Linderholm. Hur få tag i den?

Efter 13 timmars utfärd nåddes äntligen hemmet. Och fann att sommarens hittills varmaste dag med 27,0 grader både varit och farit. Full rusning genom huset för vädring och ompyssling av marsvin, fiskar och fåglar. Nymferna fick tyvärr vara inne hela dagen av risk för hökattack. De flaxar så dant annars och kan bryta både vingar och tår i sin skräck. Som tröst hade de fått både majskolv, jordnötter, hirskolv och annat gott att roa sig med. I morrn är allt som vanligt igen.