Äntligen hemma efter alla utflykter. Trastarna är helt galna efter mispelbären och är riktigt närgångna. Inte kan de vänta på rätta mognaden heller, utan tar dem i tidigaste kartstadiet. Nu är perennerna igång tämligen allmänt. Och fler blir det. Dristar mig till en blomsterkavalkad i bloggen.

Man kan tro att vi har rena odlingen av studentnejlika (brinnande kärlek). Det har det nästan blivit också fast det inte var meningen, fröerna tar sig så lätt. Den lila praktbetonikan är mer eller mindre färdig nu. Röllekan är på gång. Tyvärr finns bara den röda kvar, den gula dog någon vinter. Stjärnflockan kan säkert stå hur länge som helst, den lämpar sig ju som eternell.

Den gula praktlysingen är nog en riktigt gammal bonnaväxt. Första gången jag såg den var som 'häck' utmed grusgången till bostadshuset på en äldre gård tillsammans med studentnejlikor i massverkan. Den vita pionen packade ihop häromdagen, den var sist efter de röda och rosa som förde en ojämn kamp mot regn och blåst. Pionerna fanns när vi flyttade hit och står kvar på samma plats.

Vit astilbe står som ett vitt moln mellan mörklila salvior. Nunneörten vandrar runt i trädgården alltefter behag. Vi har dem överallt. De tycks leva på ingenting, sol och skugga i vått som torrt går lika bra – hela sommaren. Blomvassen blommar rikligt på stela stjälkar i dammen just nu, gyckelblomstret blommar vid sidan av. Den sistnämnda planterades i dammen (växt för sumpzonen) men klev upp på torra land, där den frösår sig i tusental mellan plattorna och lever på nattfukten eller nåt sånt. Otroligt rolig och tacksam. Blommar länge och sprider sig lätt.

Vad skulle då trivas i vårt norrhörne? Jo, där fyller klätterhortensian en hel vägg. Och skulle gärna klättrat upp på taket om den fick. Den får klippas in stup i ett. Blomningen är bedövande där i skuggan. Av våra nävor har bara den kaukasiska nävan kunnat räddas till livet efter den tuffa vårvintern. Temyntan är praktfull och villig, sägs också vara en gammal växt.

Husarknapparna är en kär favorit bland de ettåriga. Blommar villigt hela sommaren utan tillsyn, nåja… vatten vill den förstås ha som alla det övriga. Visst vore livet bra trist utan blommor.