I dag har jag retat mig på texten i den gamla klämkäcka melodin ”Gå upp och pröva dina vingar” ur filmen Örnungar 1944. Åtminstone de inledande orden. Hörde den i morse. För första gången LYSSNADE jag faktiskt på VAD man sjöng. Och blev mäkta irriterad.

Hur kunde den gode Lasse Dahlquist skriva nåt så urbota dumt! Och HUR KUNDE folk sjunga den texten utan att skämmas! Så här:

”Sitt inte inne som björnen i bur
det är att slösa med livet.

Nej, följ med oss uti guds fria natur,
och stäm in i sången i jublande dur.”

… ”som björnen i bur!” Vilken liknelse…! Inte satt björnen i bur för skojs skull, eller för att den var lat. Hade den kunnat välja hade den förstås varit ute just i ”guds fria natur”. Om inte människan satt den där för att ”slösa med livet”. Björnens liv. Vilken horribel liknelse! Det är ju rena hånet!

Och tänk så många artister som sjungit den med glädje och skrattat. Och folk har sjungit med. Kanske till och med i Allsång på Skansen. Jag smäller av vid blotta tanken. Så fruktansvärt tanklöst och idiotiskt.

Vindruvorna mår bra i år. Förvånande, efter den kalla mars. Men så är det i allafall. Tredje året för den plantan. Ser lite maffigt ut när blad och klasar breder ut sig och hänger ner från taket. Vi har dem mest för att det är så 'exotiskt'. Och ger naturlig skugga åt tomater och gurka.