I går eftermiddag sa vi unisont att; nu ska det ske. Garageplan jäser varje vinter så att vi ibland inte får upp dörrarna. Dåligt underarbete för 20 år sen medför att saltning och spett tillgrips årligen för att komma ut med bilen. Vi hade tröttnat. Samtal ringdes...

Vän med hjullastare lovade komma på förmiddagen och gräva ur. Jisses, då behöver vi makadam till fylle… Ortens Åkeri, som egentligen saltar grusvägar nu, lovade hänga av aggregatet och hjälpa oss med leverans i ottan. Milt uttryckt med kort varsel… jättegulligt. Husbonden lyfte upp en kabel som låg rätt igenom hela området.

Lastbilen dånade in med makadam i ottan, lägg bakom lagården – tack och bock och himla snällt. Liv och rörelse hela dagen. Hjullastaren anlände och grep sig an uppgiften – skicklig som tusan. Gammalt skulle upp, tippa bakom lagårn. Nytt skulle i. På med ytgrus och släta ut – tusen tack! Husbonden iväg för att hyra en padda (markvibrator). Körde med den, vattnade och si… det blev riktigt hyggligt. Lånades bonde med traktor för att lyfta paddan på släpet, iväg med den. Hem igen för att gräva ned uppdragen kabel och koppla in. Klart till kvällningen. Kallar jag pådrag.

För övrigt går jag till portalen flera gånger om dagen för att få mig ett rus. Mirakulösa dofter från utslagen kaprifol. Vi har två sorter, en tidig och en sen, och de avlöser varann. Så nu går man i ständig extas en tid framöver. Hänryckningens tid, ja... Och klematisen klänger så frejdigt på farsturäcket. Är riktigt etablerad i år.