Morgonstund har guld i mun. Att följa kråkbarnen är minst lika roligt som våra egna tamfåglar. Här sitter de uppflugna som vilka nymfkakaduor som helst, ute i den vilda naturen. Och blir trattmatade. De är ju också små barn, trots sin storlek. Just här sitter de tillsammans men annars hör man dem i olika träd. Spektaklet i det döda trädet kan följas från vår farstu. Bra med döda träd i naturen. De kommer till användning på många sätt. Dock inget lämpligt fotoavstånd. Både långt bort och högt upp. Här fick filmkamerans zoom ånyo tillgripas, men resultatet är knappt nöjaktigt.

Sen kom kråkmor till slut, men gissa om hon spejade med vassa ögon på omgivningen dvs. oss, innan hon matade någon.

För mycket iller. Gav upp när den gjorde entré. Det var illa nog att den alls var med. Det var alldeles väldigt mycket iller. Och en brandchef med namnet Greger.

Försökte verkligen ge Robert Gustafsson en chans i lördags kväll trots att showen gick i reklamkanalen. Han var ju ändå Lilla Husets idol - som ung och seriös sagoberättare i Björnes Magasin - långt innan han blev känd för svenska folket.

Fyllesnacket kring den uppstoppade illern är riktigt låg nivå av svensk humor. Ändå skrattar folk. Varför…? Det gör mig ont att ”Sveriges roligaste man 2006” inte längre är rolig. Robert Gustafsson är intelligent och begåvad. Bäst är hans imitationer och sång. Varför ett avkortat nummer med Peps Persson t ex? Varför fyllde han inte showen med sina bästa imitationer istället för alla klädbyten och den dåliga pastischen av Hasse Alfredssons Gamle Man (1964)? Den är för övrigt rolig än i dag.

Humor är viktigt. Kanske mer angeläget nu än nånsin. Vi behöver skrattet. Är det därför folk skrattar även när det är dåligt…? Lilla Huset har nästan givit upp hoppet om s.k svensk humors alla exempel på lyteskomik, sex, sprit, kiss och bajs.

Ett bättre val hade varit att se Özz Nujens föreställning ’Dålig stämning’ som vi istället fick se som repris, sent när vi skulle natta. Den höll överraskande hög klass. Trist inledning, men strax vred vi oss i sängarna av skratt när han pricksäkert fångat den svenska konflikträdslan, liknöjdheten och undfallenheten mot myndigheter och kungahus. Lite gapigt, men strålande imitationer och högklassig samhällssatir som slog åt alla håll. Kvalitet i kvalitetskanalen (SVT1). Den goda stämningen höll i sig till nästa dag.