- Här är dom ju!

Här kom den svenska sommaren med stora kliv. Vi lämnade med språng nyss uppdukad midsommarlunch vid dammen när korna nalkades. Vi måste ju hälsa dem välkomna. Hela hjorden var i rörelse. Sommaren råmade med kraftiga stämmor, blanka kalvar skuttade och försökte hålla jämna steg. Och granntjurarna ropade tvärsöver bäcken.

Våra hjärtan fylldes av rörelse och vällust inför denna syn. Väninnan och jag log på kapp och även 'Husbönderna' förmådde inför denna mäktiga syn också lämna sina tallrikar för en stund.

Hastigt och lustigt hade Vännerna ringts in till matjesill vid dammen, så hastigt påkommet att vår enda burk sill kanske inte skulle räcka. Men vädret var oemotståndligt. Som gjort för lite midsommarkänsla. Utan det stänk av vemod som annars hör midsommar till inför vetskapen att ljuset vänder. Nej, vi har ännu en knapp månad kvar med allt ljusare nätter. Sillen räckte och Vännerna hade med sig jordgubbar (svenska). Så perfekt alltihop.

- Jag kan ju inte lova att korna har kommit ut då, men det är på gång, sa jag i telefon. Och lyckan stod oss bi. Därtill fick vi sällskap av ett par grodor under lunchen. Grodor som dök med ljudliga plask i dammen, grodor som skuttade med stora hopp över gräsmattan och grodor som parkerade sig vid våra fötter på uteplatsen för att vila. Idyllen visste inga gränser. För att inte tala om när alla nymferna duschade kollektivt för oss under stoj och glam under en lätt skur. Alltmedan syréner och azaleor doftade himmelskt.