Böj ryggen. Repa av. Fyll händerna. Ner med näsan i klorofyllet. Inhalera - njut. Om igen, och om igen.

Inget går upp mot den allra första doften av gräs. Nästan så man inte vill släppa ifrån sig den värdefulla skörden. Men marsvinen har väntat... och väntat. De känner doften direkt när man kommer innanför dörren med 'grönsakerna' och visslar högt i förväntan. Ingen tvekan där. Men man får vara aktsam med det första gräset för små magar. Bara lite i taget. Försiktig tillvänjning, så har de chansen att få njuta hela sommaren. Man får repa så nära marken det går, och när jag gör det känner jag mig som en häst...;-) Det låter precis likadant som när de sliter av gräset... ritsch, ratsch... Det ligger redan en plastpåse med gräs i kylen till i morgon. Och Husbonden som bundit ris åt egen rygg har redan klippt första gången. Som man gödslar får man klippa... Men detta har vi ju gott av allihop.

Stararna är tillbaka. Alla fjorton. Svårt att räkna när man inte ser alla samtidigt. Och skatan låter bli dem! De badar i fiskdammen, flyger ut och in i holkarna. Sjunger från trädkronorna. Försöker fortfarande filma sången - innan alla löven spricker ut, för då ser man dem inte. Men det blir lite 'Kalle Anka' av mina försök...;-) Fota gick bättre - genom stängt köksfönster, hehe.

Möjligen är jag sist i världen att få se denna variant av skydd för dragkroken, men överraskningsmomentet var effektfullt. Kan inte undanhålla den för läsekretsen.