”Du kan hälsa Gubben att det han ska ha mellan benen, har vi hittat nu! Den låg i ladan.”

Sen bröt Väninnan och jag via telefon ut i skattparoxysmer en lång stund över denna interna lustighet. En tvärslå till deras utebord som vi vinterförvarat hade saknats vid montering på balkongen. Det var då för väl, nu kan bordet stå upp igen.

Då vi, något andtrutna, hämtat oss från detta kom nästa attack. Efter sina första facebookövningar hade hon råkat gifta sig TVÅ gånger, varav den sista i går…! Visst är livet i cyberspace spännande...

Idag prövades av en slump ett nytt matställe för lunch. När ärenden i Grannbyn hamnar mitt i lunchstängningar bör tiden nyttjas väl. Dock den mörkaste restaurang jag någonsin sett! Detta ’skumma’ ställe, en gammal nedlagd biograf med mörkbruna väggar såg nattsvart ut - trots dagsljus. Så mörkt att det var svårt att hitta själva maten. Husbonden tog bruna bönor och fläsk, enklast så.

Salladsbuffé för min del – vilken knappt kunde urskiljas i dunklet. Inga skyltar visade på innehåll i skålarna. Kände igen rivna morötter, gurka och sallad. I övrigt mest svamp, ärter, bönor, paprika, apelsin, sparris…. allt min tarmsjukdom inte klarar. De' e' mycke' fibrer nu… Trevade mig slutligen fram till lite ”gulasch och ris” och öste upp.

Vid bordet, med lätt dvärgkänsla (alldeles för låga stolar), ägnades måltiden åt att pilla bort svamp (igen) och paprika (igen) samt grova lökstrimlor ur gulaschen. Återstod två (!) små köttbitar. Smakade bra så jag fyllde på igen. I mörkret missades kyckling och tonfisk som enligt ’plejsets’ hemsida skulle finnas.

Hemkommen fotades vårtecken ute i stormen. Minsann inga dunkla motiv där. Yttepytte narcisser som lyser upp även det mörkaste hörn. Videkissar mot klarblå himmel. Läcker vallmoblast som ger förhoppningar. Och… lyckan är en egen grushög… där lyste tussilagons små solar. Grodrommen i fiskdammen. Minsta vedhögen. Samt vintertrött växthus i väntan.

Och när elementet i badrummet gav upp efter 20 år hämtades reserven från övervåningen. Ett provisorium där man får dra ur sladden för att kunna stänga dörren.

Elementärt, Watson; vägrar sitta på iskall toa.