”För vintern har varit alltför lång, och sommaren kommer med jättesprång”… (Olle Adolphson, väl...?) Men nu är dom här... allihop.

Stararna har kommit. Våra starar. Känns igen på repertoaren. Staren är ju en härmfågel och starar från ett speciellt område sjunger på likartat sätt. Så visst, känner vi igen De Våra. Som vi har längtat… En hel liten flock kom samtidigt. For ut och in i de hemtama holkarna. Och det byggs visst redan lite lätt. Stararnas konsert börjar tidigt när solen börjar värma innan de drar ut på fälten om dagarna.

Ärleparet är också här. Vad gjorde vi utan dem? Ett kärt sällskap när de struttar omkring på gräsmattor, fågelhusets nock och alla andra favoritplatser de har. Jag önskar alla människor ett eget ärlepar om sommaren.

Och Humledumle damp ner i krokusen idag. Hungrigt fumlade den runt i frömjölet. Såväl på rätt köl som upp-och-ned. Hoppas det fanns energi att suga i sig av.

Och av grodornas nattkonserter vid dammen har det redan blivit en stor romklump.

Lika förunderligt varje år. Man längtar sig tokig och när allt återkommer undrar man hur vi kunde klara oss igenom vintern utan allt detta.