En av traktens bönder har spridit nåt vidrigt illaluktande på sina åkrar. Rakt i vindriktningen - med marsnaren - mot oss. Vi är vanligen inte fisförnäma men detta var ingen vanlig kogödsel. Med pågående köldknäpp ( -13,1 i går natt ) känner vi inte så mycket av ’sketlukta’, men innan dess trängde det faktiskt in genom Lilla Husets friskluftsintag.

Helt beroende av nattvädring tvangs jag då att svetta mig igenom en blåsig natt för att stanken drog in genom de öppna fönstren. Tack och lov blåser det sällan om nätterna, då stillnar sig stanken. På morgnarna när vinden ökar gick vi här och sniffade analyserande… ”nu drar det igång igen… och vad fasen kan det vara för skit”. Vi önskar oss plöjningsväder!

Från en skitfråga till en annan så kom tillståndet för vårt reningsverk ’Little Rock Mountain’ häromdagen. Konstigt så allt kan vända… Utan lösning var vi som jagade villebråd med kniven mot struparna - allt närmare höstens deadline. Nu när allt är förberett känns hösten väldigt avlägsen och vi lutar vi oss tryggt tillbaka… ”äsch, det är för kallt nu – vi väntar tills värmen är här”. Vi har liksom alla ess i rockärmen. Vi äger frågan. En viss skillnad.

Bilägger två bilder på nyköpta måsar till kylskåpet - med och utan blixt. Så vackra att jag inte kunde låta bli dem. Tänk, om man kunde lyfta som de och segla ovan 'sketlukta' vissa dagar...