Vad skriver man om när både själ och hjärna gått i köldkramp. Har lovat mig själv att inte orda om sånt som ändå ingen annan vill läsa om. Som t.ex egen fotvård, att Husbonden fixat ett plåster på min satans ömma tå eller att man ligger för ankar med ryggont efter fotvårdsövningen. Jäklar, nu gjorde jag det i alla fall…

Förra helgens blygsamma resultat från På Spåret toppades - med TRE poäng denna gång, på bläckfiskfrågan med melanin och sepia. Antingen har åldern tagit ut sin rätt på allvar, eller så har nivån på tävlingen höjts. Vi sitter här mest som fågelholkar och lämnar walkover på flertalet musikfrågor. Fast vi tog ”Fernando”. Det gjorde vi.

Intervjun med alerta fritänkaren Jörn Donner, snart 80, i Skavlan var en höjdare, såpass att jag kikade en gång till idag på Play. Det blev så obetalbart dråpligt när man var inne på Harry Scheins begravning (!) att både gäster och publik skrattade så de grät. Lite mindre uppkäftig, lite mer ödmjuk, men som alltid kvick i tanken, charmig, ärlig och humoristisk. Har alltid gillat Jörn Donner – och nu mer än nånsin.

Robert Gustafssons dag på Slottet blev nog mer tänkvärd än rolig. Känslan av vemod dröjde sig kvar efter programmet. Rädslan för att inte orka ledde honom en gång till en överdos. Nu tillåter han sig att vara trött, och kontrollbehovet får i gengäld utlopp i tvångstankar och tics. Inte konstigt om en sån vrålbegåvad konstnärssjäl gått vilse emellanåt. Själv är jag mest förtjust i hans imitationer och… sång. Han är en förbaskat talangfull sångare!