”Den samlade sjukdomsbilden samverkar i betydande grad för patientens arbetsoförmåga.

[...] Sjukdomarna sammantagna samverkar i så måtto att patienten bedöms helt arbetsoförmögen för resterande livstid.

[...] Några ytterligare behandlingsinsatser från primärvårdens sida är för närvarande inte aktuella.”

Luttrade vi äro, men när vi sugit på ovan citerade formuleringar ett tag spreds en ganska behaglig känsla i våra kroppar - på var sida om telefonlurarna. Kompisen A-L fick idag brev från Försäkringskassan med kopia av nytt insänt läkarintyg (ovan citerat). Nu måste det väl ändå vara klart, sa vi. Vad kan FK begära mer? Här står ju allt de tjatat om – i sju år: Livstids arbetsoförmåga till 100% - ingen behandling aktuell.

Läkaren hade, efter visst konstrande, fått ihop ett nytt utlåtande. A-L och jag hade ju med gemensamma krafter hos läkaren lyckats trumfa in betydelsen av SAMSJUKLIGHET för hennes båda diagnoser (kroniskt trötthetssyndrom ME/CFS G 93.3 och fibromyalgi).

Utlåtandet klargör alltså att det nu måste vara slut på utredningar. Vi kan inte förstå det annorlunda. Utan arbetsförmåga = ingen mening med vidare utredning. Eller hur! Samverksansgruppen (RESAM) har som ett sista krampaktigt försök tvångsremitterat henne till ännu en utredning - en psykutredning för ADHD...! Vilket A-L högst tillfälligt lyckats vrida i annan riktning.

Tja… vad säger man om det nya intyget. Ingen klang- och jubelföreställning, inga klackar eller kors i taket. Bara en stillsam och innerlig förhoppning att slutet på hennes kamp är nära förestående. FK hade dessutom sänt med en blankett för ansökan om permanent sjukersättning (f.d. förtidspension)…! Det har aldrig inträffat förut. Vad kan det betyda? Vi förundras… Nu gäller att göra rätt i varje steg så att hon äntligen kan få ett avslut.

Förkylningen har släppt sitt förlamande grepp. Inte helt återställd, men arbetslusten är åter. Motionscykeln prövad – utan hostattack. Promenad genomförd – samma där. Knappar isydda. Skjortor strukna. Stortrivdes med storkok… i går köttfärssås, i dag pannbiffar. Många middagar klara. Orkade även iväg till Fotoklubbsmöte. Klubben växer. Nya medlemmar har nya idéer. Som det ska vara.

För övrigt har Lilla Huset studerat Amerikas historia i dagarna tre. Om detta vi visste alldeles för lite. Obamas segertal satte igång mig med dess inledande ord om tiden för kolonierna. Va, vilka kolonier!? Sa jag. Presidenten menade förstås de första tretton brittiska kolonierna på USA:s östkust som bröt sig fria från Storbritannien och utropade Amerikas förenta stater 1776. Det ena gav det andra och strax var vi inne på slavhandeln, bisarr och vämjelig… hur kunde mänskligheten? Faktiskt var även svenska skepp inblandade i slavhandeln, förvisso i mindre grad men vi kan inte slå oss fria från det. Alltid lär man sig något.

Idag njuter bloggen av en horsewhisper. En sån där som kommunicerar med hästen på hästens eget språk, så kallat ’natural horsemanship’. Alltså att förstå hästen på ett djupare plan, hur hästen ser saker och ting och hur de uppfattar omvärlden. Känna till att hästen i grunden är ett vilt flockdjur och flyktdjur som kommunicerar genom kroppsspråk - ett naturligt handhavande av hästar.

Tanken är att hästen ska kunna tränas och dresseras utan piskor eller straff och att hästen ska känna sig lugn och trygg med sin ryttare. Genom att behandla hästen med respekt och lyhördhet för hur den tänker kan ryttaren förtjäna ledarskapet. Killen på videon heter Honza Blaha, från västra Böhmen, Tjeckien. Kolla in hans hemsida HÄR.

Natural horsemanship har blivit populärt de senaste tio-tjugo åren men har sina rötter i antikens Grekland. Den moderna Natural Horsemanship-läran har sina rötter i nordvästra USA där cowboytraditionerna var som starkast. För mig är det lite av telepati. Häst och människa i symbios. Och bedövande vackert.

Tackar Väninnan för tipset.

Adressen till YouTube-klippet ifall det plockas bort: http://youtu.be/K5ZmDkhqhW8

Sista rycket för dagen. Så brukar det vara vid datorn så här dags. Inte mycket till ryck. Men lätta antydningar om att luftvägsinfektionen kan släppa gastkramningen om kroppen nu. Kanske.

Kronisk bronkit, skrev läkaren i journalen, ”bronchitis” som Sten-Åke Cederhök sa. Tre overksamma veckor av min utmätta tid har gått. 20 dagar till ingen nytta. Vegeterat, bara. Kraftlös. Darrhänt och skakig av medicinen Symbicort (vanlig biverkan).

Orden har inte formulerat sig i skallen. Läsa var inte tal om. Inga foton eller filmer. Noll kreativitet. Och tiden efter besöket i mikrougnen (magnetröntgen) tappade håret kvarvarande glans. Ett spöke glodde trött mot mig i spegeln.

Som ett trögdjur har jag darrhänt rattat säkerhetskopieringar från dator till två externa hårddiskar. Före en eventuell datorkrasch. Även datorn är sjuk och ska till doktorn - tydligen en smittsam förkylning jag haft . 

Rensat mailboxar, sparat mail, adressböcker, favoriter… you name it. Känns helgarderat på nåt sätt. Finurligt om man kan planera en krasch, det har aldrig hänt förr.

Suck… hoppas man kan börja promenera lite lätt nu. Hämta tillbaka vad som pyst ut. Få ny energi.

Önskar bloggens följare en trevlig helg, och må vi alla klara oss från nya smittor… det är ju den tiden nu.

Så har man grillats i mikron också… Sköterskan gjorde själv liknelsen när jag frågade om hettan i kroppen vid undersökningen. Har alltså varit på magnetröntgen, MR-undersökning. Rena kärnkraften. Kroppens väteatomer som orienterar sig efter magneten samt radiovågor gör fotograferingen möjlig. Inte visste jag att styrkan i dagens magnetkameror är 30 000 gånger starkare än jordens magnetfält. Undra på att man blev både trött och yr efteråt.

Hade inte funderat så noga på saken innan, och framför allt inte läst på. Tur! Oroade mig mest för att få en hostattack därinne i tuben, att bli kissnödig efter en liter urdrucken kontrastvätska. Eller att börja hyperventilera när man skulle hålla andan. Det har hänt mig förr under datortomografi. Undersökningen skulle ta 25 minuter. Och jag som är lätt klaustrofobisk…

Spändes fast på smal bår med en platta över tarmarna (fotoobjekten). Fick gummiblåsa i handen som nödsignal ifall det skulle bli outhärdligt. Lät som en långtradartuta, typ: hunk-hunk. Rejäla hörselskydd mot magnetkamerans vanvettigt höga ljud.

Öronproppar i öronen, lurar runt öronen med radio på (valfritt), tung platta på magen, nål i armen för kontrastmedel samt medel som stillnade tarmarna, tutan i handen, blunda, andas luuuugnt… och skjuss in i ugnen… Tyckte att jag redan låg med armarna tätt mot kroppen, men utrymmet krympte än mer vid infarten… ooops. Tunneln var lång och taket tio cm över näsan, typ. Bäst att blunda och gilla läget.

- Hur känns det, frågade en röst i hörlurarna.

- Våldsam hjärtklappning, svarade jag. Då startades en liten fläkt som blåste från infarten mot ansiktet. Det lättade. Puh… andas luuuugnt.

Mestadels fick jag andas normalt. Vid skarpt läge där inre organ icke får röra sig skulle andan hållas i 14 sekunder i tre-fyra sekvenser på raken – DET är en prövning. Kameran förde ett oherrans liv, typ bergborrning eller nåt… Donk-donk-donk-donk…. tätt, tätt i olika variationer, blandat med tut-tut-tut-tut i snabba serier, tre minuter i taget. Milde tid.  I ett band rakt över kroppen, från arm till arm och över magen uppstod rejäl hetta. Efter tre bildserier hördes rösten igen. – Går det bra?

- Hur lång tid har jag kvar, frågade jag. Sju-åtta minuter, var svaret. En donk-donk-tut-tut-serie kvar, alltså. Sval kontrast spreds upp genom armen och rakt mot halsen. Kissnödig som tusan. Slutligen i mål och mot den befriande utfärden! Där och då fick jag höra att jag varit i mikron. Rejält matt och yr - allt för morbus Crohn.

Sådär. Då har man gjort detta också. För varje år nya medicinska rön för mig.

En särdeles trevlig lunch intogs medan Lilla Huset skadeglatt lyssnade på hur Ekots Tomas Ramberg i Lördagsintervjun satte arbetsmarknadsminister Hillevi Engström rejält på pottkanten – såsom direkt arbetarfientlig! En bedrift värd bragdguldet, som en kommentar på nätet föreslog. Det, bästa läsare av denna blogg, var värt 30 minuter av livet att få höra.

Intervjun handlade om den svenska massarbetslösheten och utvecklades snabbt till en parodisk fars där den förr så kaxiga ministern blev allt blekare på rösten och strax önskade sig miltals därifrån. Listig som en räv och påläst som få gillrade Ramberg långsamt fällan med Verkligheten för att till sist dra åt snaran. Smack, där satt hon fast i gyttjan av moderatfloskler och kunde inte ta sig upp. Tillintetgjord, är ordet. En ren fröjd att lyssna till. Länk till programmet HÄR.

Att hamna framför den legendariske Tomas Ramberg i Lördagsintervjun är ett eldprov och något av politikernas skräck. Många läser på i veckor innan det är dags. Ramberg har tilldelats flera utmärkelser för sitt arbete och brukar rankas som en av landets mest inflytelserika journalister. Han sväljer inte vilka lögner som helst, han tuggar på tills han får svar och den som inte klarar logiken ligger risigt till. Mot slutet lät det som om lilla Hillevi var kräkfärdig. ’Karln är elak’ skrev någon på nätet. Ja, för den som handskas ovarsamt med Sanningen blir det nog så.

Vissa medier har lärt hur man ska tackla moderatregeringens lögner. På tiden. Hög tid! Värst vad jag plötsligt kände mig uppiggad mitt i förkylningen.

Ljuständning på kyrkogården idag. Vi kunde äntligen lämna sjukstugan för annat än vårdbesök… eller, ja… förresten, gravvård är ju också ett vårdbesök. Men vackert! Alla dessa lyktor som glimmar i höstmörkret är en upplevelse – även i smått omtöcknat tillstånd.

Svenska Kyrkan ordnade kyrkogårdsdag i varje socken med kaffeservering i hela pastoratet och orgelmusik i kyrkor och kapell. Så vi tog oss tid att träffa lite folk också. DET var efterlängtat. Här återanvänds en äldre bild ty vår minneslund ser likadan ut varje Allhelgona. En vacker plats.

----------------------------

För övrigt har SMHI visat intresse för mina regnbågsbilder. Klimatologen har korresponderat med kollegor och funnit att ”mina” regnbågar på marken verkligen är ett sällsynt fenomen. Vanligen visas s.k daggbågar i gräs. Mera sällan direkt på marken som i detta fall. För att fenomenet ska uppstå krävs att frosten som tinat i solen bildat små droppar, och att dropparna varit någorlunda runda.

Experten Les Cowley i Storbritannien var särskilt nöjd med bilderna som är "de klaraste och skarpaste han sett för regnbågar på marken". Och tänk, enda anledningen till att lillkameran var med var att vi skulle fota kossor. Annars vet man inte om jag hade hunnit att gå hem efter den.

Bilderna har nu hamnat på SMHI:s sajt HÄR. Och kommer småningom att hamna även i celebert sällskap på den engelska sajten HÄR. Mängder av regnbågsfenomen visas på samma sajt HÄR. Ännu en ljuspunkt i novembermörkret.

När skrev jag här senast? Dagarna flyter ihop i ett töcken, endast avbrutna av hostattacker och snytningar. Förkylningen, eller snarare… luftrörsinfektionen, är inne på andra veckan med råge. Tungandad och rosslig. Hostattackerna pågår inte hela dygn som i början, men efter en tretimmarssejour är man utslagen.

En akuttid till vårdcentralen kändes av nöden. Ingen lunginflammation på gång, tack (!) men läkaren satte in kärlvidgande medel med medicinsk gas som lindring och för att påbörja läkning. Trots att behandlingen bara tog ett par minuter per gång var väntan lång ty den där ’gastuben’ efterfrågades av många samma dag. Han skrev också ut KOL-medicinen Symbicort inhalator. En hiskelig infektion detta…

Och här hamnade man rakt in i Apoteksh-vetet, vilket grundligt avhandlats i medierna de senaste dagarna. Apoteken – de fria, privata, underbara, hudkrämsskyltande, överetablerade – har ju inte mediciner hemma till behövande patienter. Inte heller vill de serva med uppgift om var folk kan få tag i sina mediciner. Somliga lär ha fått åka runt i taxi mellan apoteken i Stockholm för dyra pengar och leta – utan resultat. Och när man väl får tag i medicinerna – ibland på olika apotek - så är de utbytta, till oigenkännlighet och rena livsfaran för äldre som inte längre kan hålla reda på vilka mediciner de ska ta. Dessutom omfattas utbytesvarorna inte alltid av läkemedelsförsäkringen! Allvarligt. Dags att se upp!

Vårt gamla Rekorderliga Pålitliga Statliga Apotek som fungerade i alla lägen har slagits sönder till ett rent kaos. Skulden för detta åvilar enbart moderaterna och vår siffertrixande statsminister Reinfeldt, ’Herr Reichfeldt’ himself. Han har slagit sönder vårt välfärdssystem så till den grad att man undrar om det någonsin går att reparera.

Vårt närmaste apotek Kronans Droghandel som klampade in på vårdcentralen och köpte upp vår del av det statliga apoteket hade inte Symbicorten. En för astma- eller KOL-patenter livsviktig medicin! ”Men dagen efter kunde de…” Detta skulle fördröja mitt tillfrisknande med ett helt dygn. Nu skulle jag ändå till det Stora Sjukhuset i Skövde idag (bentäthetsmätning) så jag kunde köpa min medicin där. Frågan var bara… skulle den finnas där? Vilket företag hade tagit över det apoteket? Till vem skulle man ringa för att boka medicinen? Kronans Droghandel hade ingen aning och tänkte inte hjälpa till.

Hemma vid telefonen satsade jag på det Statliga Apoteket – ty det FINNS ännu trots att många säger annorlunda. Jodå, de fanns på sjukhuset i Skövde och bokade min medicin. Kära gamla statliga Apotek, det enda värt namnet!

Nu trixar alliansregeringen igen och ska lappa sin apoteksflopp med kompletterande regler. Kvalificerat trams. Det finns bara ETT SÄTT att rätta till hela soppan. ERKÄNN ATT DET BLEV EN JÄKLA FLOPP, AVGÅ OCH LÅT NÅGON ANNAN FIXA TILL VÅRT STATLIGA APOTEK IGEN SÅ VI KÄNNER IGEN OSS!