Höstens första brasa värmde gott i Lilla Huset. Återställd efter senaste tarmäventyret och byxorna bäres åter knäppta.

    Klicka för större bilder

Peter Kadhammars kolumn med underhållande satir i Aftonbladet om utresningen av Tintinböckerna bilägges som bild för läsning. Han tycks ha uppfattat tilltaget på samma sätt som jag igår, och uttryckt det fantastiskt skickligt.

Kvällens Uppdrag Granskning om sfinkterrupturer blev jobbigt att se, men som kvinna känner jag skyldighet att tvingas ta del av vad medsystrar riskerar i förlossningssalarna (att spricka ’hela vägen’). Man blir mörkrädd när man hör hur mörkertalen av dessa skador riskerar öka. Med adekvat undersökning och omedelbar åtgärd efter förlossningen kan decenniers kvinnligt lidande förhindras. Men det finns barnmorskor som tror att undersökningen, bl.a ett finger i ändtarmen, nog kan upplevas som ett ’övergrepp’. Herregud, detta är nåt som mag- och tarmsjuka får finna sig i jämt och samt. Och som en nyförlöst knappt ens uppfattar efter all annan smärta.

Skadan kallas för ’skammen’ på medeltida vis. Många i vården undviker ännu i dag, anno 2012, att befatta sig med den. Så mycket för kvinnans frigörelse!

Som två skadskjutna kråkor klev vi in på vårdcentralen, kompisen A-L och jag. Hon, darrig av sina sjukdomar i ärende att få ett bättre läkarutlåtande än sist. Jag, som moraliskt stöd – ehuru ganska mör efter senaste sjukhusvistelsen.

Med gemensam list tryckte vi på vikten av att nu hävda SAMSJUKLIGHET, vilket kan ha betydelse för att få sjukersättning (pension) beviljad. Detta har ingen av hennes läkare använt under alla år. Trots att hennes tre diagnoser tillsammans gör henne avsevärt försämrad än om hon bara skulle haft en av dem. Vi lyckades få samtalet att handla om just detta.

”Socialstyrelsens riktlinjer” anger att samsjuklighet SKA anföras i läkarintyget när läkaren bedömer att denna förvärrar funktionsnedsättningen. Socialstyrelsen anger också samsjuklighet (samtidig förekomst av olika sjukdomar, skador eller symtom) som en av faktorerna i sin ”beskrivning av allvarliga sjukdomar”.

Dessa hade läkaren uppenbart inte läst på väldigt länge – om alls - men tog vänligt emot utskrifter av desamma. Hur många läkare har missat dessa rekommendationer, tro? Det slutliga utlåtandet kan vi dessvärre inte påverka.

Att se A-L i denna påfrestande situation vädja för sitt liv, knäckt och helt utlämnad till andras godtycke, var en tung upplevelse. Man kände inpå bara skelettet hur utsatt hon faktiskt är. Efter detta behöver jag mycket sömn. Vad hon – som är personligen drabbad – behöver för att stå ut kan jag bara ana.