Dagarna i eget hem är en lisa efter genomgången pärs med tarmstopp, amulansfärder, sjukhus, röntgen och dropp. Tarmarna känns ännu efter en vecka som stora blåmärken, som efter en operation. De är nog både misshandlade och uttänjda. Jeansen bäres oknäppta - uppblåst. Rädd för att äta, sörplar mest soppor och yoghurt. En macka då och då. Vilar en del, och funkar för övrigt någorlunda. Räkningarna är betalda, puh. Glad att jag gjorde fotvård innan attacken, för nu skulle det INTE gå.

Men… man får inte gräva ned sig i detta. Försöker tänka på annat och låtsas som inget. Mellan varven. Idag gicks en hygglig promenad, lite längre än sträckan från avdelning 2 till sjukhusets huvudentré. Skönt att vara fri. Trädens sus är som ljuv musik. Tranor och spillkråka höll konsert. Vi plockade med oss älggräs till fåglarna, det höll fortfarande fin kvalité ute i dikena. Pippisarna blev lyckliga. Marsvinen fick nytt gräs, det växer ännu utan frostangrepp. Svalorna har flyttat. Alla planer för aktiviteter har kullkastats. Man tar en dag i sänder. Tar nya tag, från scratch.

Måste bara utbrista att: Skådespelaren Stefan Sauk är värd varenda krona han får för sitt uppdrag som ordförande i Alzheimerfonden! Han medverkade i kvällens Fråga doktorn där det handlade om denna folksjukdom. Han har blivit offentligt kritiserad för att han får 30 000 i månaden för sitt jobb. Men han kan verkligen väcka intresse. Och gör det både fängslande och övertygande. Med såväl engagemang som humor och medkänsla. En del personer gör faktiskt skillnad, några ÄR värda sina löner.

Tillsammans med golfstjärnan Helen Alfredsson, som också är involverad och vars mor dog i alzheimer, gjorde de ett förtroendefullt intryck. Kram till både henne och Stefan Sauk. 

Tänkte bädda in videon i inlägget, men det var för jobbigt med autostart. Den ses istället HÄR, bara 13 min lång.

Avsnittet innehöll också ett reportage från demensboendet Hattstugan på Gotland där man verkligen lever upp till det kända uttrycket ”Vi finns till för dem som bor här och inte tvärtom”. Engagerad personal som behandlar de sjuka med värdighet. Så är det inte överallt. På väggen hade man det förtjusande citatet ”Dammtussar i hörnen är bara änglarnas tofflor”. Och där fanns både hund och katt – vilket också säger en hel del! Hela avsnittet kan ses HÄR.