- Kallas detta facebook, undrar Väninnans husbonde.

Kunde inte hålla mig... När tillfället ligger där på farsturäcket åker kameran fram. Vem har sagt att livet är trist för att det går långsamt. Även en snigels liv är lite spännande ibland. Oj, nu åskar det... Proppen ur!

Humlorna är lite trötta så här i augusti. Lättfilmade. Ett bra testobjekt för nya kameran. Lägger ut testfilmen här.

Husets minsta kamera har den största manualen. Så är det. Ett faktum att begrunda i vår nutid. Och den får kunden själv skriva ut. Om man ska ha en alltså. Annars kan man ju titta på manualen i datorn. Det passar inte mig. Vill kunna bläddra hit och dit för att hitta även sånt man inte direkt letar efter.

Ett maffigt jobb är slutfört. 244 sidor på 122 ark, som alla spretade åt var sitt håll. Det påbörjades i går när Husbonden bröt strömmen... Därtill fick skrivaren för mycket av det goda och blandade ihop sidorna. Fel, fel, fel...

På't igen. Skrev ut sida för sida för att inte drabbas av fler fel. Tålamod har jag gott om. Bara att gneta på. Och nu är den klar. Bilden ser inte klok ut. Manual till Lilla Husets allra minsta minikamera. Fina filmer tar den också, när det vill sig. Testade med humlorna idag. Läggs ut i följande inlägg.

Inte helt spontant, men nästan… Ny kompaktkamera inköpt. Gamle trotjänaren Konika-Minolta har gått i välförtjänt pension. Hänger inte riktigt med tidens krav. Nye ’valpen’ heter Nikon Coolpix S9300.

Nya kameramodeller och tester har följts i flera år. Varje dag en ny, liksom. När man än bestämmer sig så är det ’för sent’. Orkade inte lära in i alla nya finesser, och tiden gick. Store Nikon D90 är en klippa, men man behöver en liten fickkamera. Som kan tas med på evenemang utan att man stämplas som reporter.

Plötsligt stod vi bara där i butiken och kände… varför inte? När ska det annars bli av. Slog till i blindo, väl vetande att den nye vida skulle överglänsa Konikan i teknisk briljans.

Bloggen startade 2007 tack vare Konikan, kan man säga. Den var förträfflig på sin tid och skänkte verklig skaparglädje. Måste ha varit högteknologisk, redan då. Med sin stora bildskärm, höga upplösning och möjlighet att spela in film. Behoven täcktes i flera år. Konikan kan faktiskt även nåt som jag inte sett hos någon nyare kompaktkamera, nämligen: spela in ljudfiler.

Nu är det inte tal om att dressera den nye ’valpen’. Det blir den som kör med oss. Manualen är på 244 sidor. Som kunden förstås måste skriva ut själv…

Här ska inte vidare ordas om utskriften av denna, med ETTHUNDRA ark spretande åt var sina håll, om hur Husbonden samtidigt lyckades kortsluta bostadselen (fläktinstallation i fågelhuset) eller om flera timmars sömn, vila och två glas Samarin p.g.a dagens goda äggröra… Men dagen gick. Nystart flera gånger om. Till slut blev Coolpixen testad – i fågelhuset förstås. Bilderna är inte optimala utan bara testvarianter med svåra alternativ - och blev ändå bra. Riktigt hygglig, denna där. Klicka för större bilder.

Nu har väl ändå 'kockeriet' nått vägs ände. Efter åratal av tv-kockar och kändisar vid spisen, kokböcker och recept i legio, mixande och fräsande menar jag att branschen nu faktiskt går på tomgång. Man har wokat och halstrat. Sötat, saltat, syrat och beskat och gift smaker med varandra. Vi har fått flingsalt, bulgur, rucolasallat, hot shots och smoothies.

Man har smackat och suckat i tv-rutor och blandat råvaror in absurdum. Mycket gott och bra har erbjudits men nu finns det snart inte fler vinklar på köttbitarna. Och när kockarna nu börjar surra om vilka av ”barndomens smaker man upplever” med olika rätter och att smakupplevelsen ”nästan är andlig” (hört på radio i dag) börjar det stå även en religiös person som jag upp i halsen. Nu är det verkligen tomgång.

Det gullas med vin- och spritlobbyn allt medan rökarna jagas med blåslampa i varje hörn av tillvaron. I snart sagt varje tv-program provas det vin. Där står någon amatörsommelier och gör sig märkvärdig över jordiga smaker och den högtravande vokabulär de svänger sig med. Och programledarna låtsas förstå och härmar med illa dold genans. "Blommigt, brödigt, karaktär, knutet, rökigt, rustikt…"

Svenska folket dras lätt med i ”den fina svängen”, man importerar och bygger vinkällare. Med ökat resande och en ständigt tillgänglig bag-in-box i hand känner man sig som en riktig sydeuropé - särskilt om solen skiner. ’Vaddå, vin är väl det mest naturliga i världen…’

Det är märkligt hur samhället hyllar det ena missbruket medan det andra mobbas. En rökare är ingen trafikfara och kan fortfarande sköta sitt jobb. Beträffande sjukvårdsbelastningen är nog båda missbruken lika goda kålsupare, KOL eller leverskador… vilket är värst.

    klicka för större bilder

Rökning ska inte försvaras! Men jämförelsen haltar betänkligt. Tänk om vi skulle göra som Australien som tar i med hårdhandskarna för att minska rökningen. Cigarettpaketen där ska nu bli olivgröna allihop och förses med skrämmande bilder av tobakens skadeverkningar. Landets högsta domstol har godkänt de nya tuffa marknadsföringslagarna. Jag välkomnar idén, men det ska också drabba alkoholgullandet.

Det kommer tyvärr inte att ske i paradoxernas Sverige där vi numera tillbedjer Marknaden och hänger efter i svansen på kapitalet. Nej, i vårt land satsar vårt statliga Systembolag på hemkört för att redan nästa år leverera öl och vin hem till dörren. Ivrigt påhejad av barn- (!) och äldreminister Maria Larsson (KD).

Och ICA-butikerna startar vinbarer ”för det passar så bra ihop med mat”. Vissa är tydligen redan igång och andra är i startgroparna. Även där hejar barn- (!) och äldreminsiter Maria Larsson (KD) på. Regeringspartierna är visst lite oense just nu, men när vin- och spritlobbyn fått jobba klart är alla borgare med på tåget. Såväl statliga verk som stiftelser... Var så säker. Spritångorna fördunklar omdömet. Folkhälsa vad är det...?

Ganska magstarkt, tänkte jag redan när det hände och förstod inte varför man alls tog emot gåvan. Men 'di kyrklige' har tänkt efter ordentligt. Och reagerat. I förhållande till kyrkornas andra smakfulla och vackra utsmyckningar var tavlan både en ren provokation och riktigt ful och dålig.

Klicka för större bild

Konstnären Elisabeth Ohlson-Wallin skänkte i våras en alternativ altartavla till Domkyrkan i Skara. Tavlan var enligt henne tänkt att kunna användas vid t.ex gayvigslar och föreställer HBT-personer i paradiset.

– Elisabeth Olsson får ta tillbaka sin gåva och sen får hon göra vad hon vill med den, säger Anita Hammar, kyrkorådets ordförande i domkyrkopastoratet i Skara.

I kyrkorådets beslut ges flera anledningar till att tavlan inte passar sig. Den främsta är att "den typen av politisk handling hör hemma på en annan arena än som altartavla i Skara domkyrka”. Enligt kyrkorådet stödjer både biskop Erik Aurelius och biskop Åke Bonnier deras beslut.

Äntligen har någon vågat avvika från den allmänna flatheten som konstnären levt högt på under många år. Tufft gjort av Svenska Kyrkan! Man blir stolt.