Dagens överraskning. Plötsligt sågs ett sebrafinkbo i utevoljärens regn och rusk! Med tre ganska stora sebraungar i. Helt oskyddat! Det satt just där jag i går dragit undan en stor rönngren med vissna löv, vilken ska ersättas med en färsk dito.

Inte fanns en tanke på att någon hade ett bo på gång – där. Och nu. Snopen, är bara förnamnet. Herregud, jag hade alltså dragit undan taket för det lilla boet. Ren tur att det satt kvar på nätväggen (bra byggt!). Jag kunde ju fått med mig ungar och allt… hemska tanke. För jag tittade inte ens. Vi hade fullt upp med markarbeten därinne.

Vad göra? Morgon och natt hade bjudit på småskvättar. Troligen har en av föräldrarna skyddat ungarna då. Den skyldige (moi) fick raskt kliva upp i höstens rishög som samlats i Parken, redan ganska hög. Klättra, var ordet. Där fanns fem urätna havrenekar som också plockats ned från voljären. Sånt håller regnet ute. Tillbaka med dem.

Nekarna lades på varandra över boet. Bands fast i grenarna för att inte kasa ned. Gissa om föräldrarna var upprörda. Det dröjde tack och lov inte länge förrän de hoppade in där och matade igen. Puh. Halmtäckt tak… kunde det bli bättre!

Klicka för större bilder