Inte helt spontant, men nästan… Ny kompaktkamera inköpt. Gamle trotjänaren Konika-Minolta har gått i välförtjänt pension. Hänger inte riktigt med tidens krav. Nye ’valpen’ heter Nikon Coolpix S9300.

Nya kameramodeller och tester har följts i flera år. Varje dag en ny, liksom. När man än bestämmer sig så är det ’för sent’. Orkade inte lära in i alla nya finesser, och tiden gick. Store Nikon D90 är en klippa, men man behöver en liten fickkamera. Som kan tas med på evenemang utan att man stämplas som reporter.

Plötsligt stod vi bara där i butiken och kände… varför inte? När ska det annars bli av. Slog till i blindo, väl vetande att den nye vida skulle överglänsa Konikan i teknisk briljans.

Bloggen startade 2007 tack vare Konikan, kan man säga. Den var förträfflig på sin tid och skänkte verklig skaparglädje. Måste ha varit högteknologisk, redan då. Med sin stora bildskärm, höga upplösning och möjlighet att spela in film. Behoven täcktes i flera år. Konikan kan faktiskt även nåt som jag inte sett hos någon nyare kompaktkamera, nämligen: spela in ljudfiler.

Nu är det inte tal om att dressera den nye ’valpen’. Det blir den som kör med oss. Manualen är på 244 sidor. Som kunden förstås måste skriva ut själv…

Här ska inte vidare ordas om utskriften av denna, med ETTHUNDRA ark spretande åt var sina håll, om hur Husbonden samtidigt lyckades kortsluta bostadselen (fläktinstallation i fågelhuset) eller om flera timmars sömn, vila och två glas Samarin p.g.a dagens goda äggröra… Men dagen gick. Nystart flera gånger om. Till slut blev Coolpixen testad – i fågelhuset förstås. Bilderna är inte optimala utan bara testvarianter med svåra alternativ - och blev ändå bra. Riktigt hygglig, denna där. Klicka för större bilder.