Visst tittas här på OS - även om jag inte längre imponeras av bedrifterna. Se inlägg HÄR. Säger som Anders Björk (m) skämtade härom morgonen: "de kan ju lika gärna ta hem lite medaljer också, nu när de ändå fördärvat sig". Och nog har Husbonden lite OS-eld i blicken.

Klart vi såg invigningen om Storbritanniens historia. Enastående skickligt framställda illusioner. Fantastisk ljussättning. Avsnittet med industrialismen gick direkt till hjärterötterna, när tusentals arbetare kom från ingenstans och upp ur jordens inre (gruvorna, tolkade jag). Hela labour tågade fram med massiv kraft och skorstenar växte upp ur jorden, rök och bolmade. För att inte tala om när hela arenan förvandlades till ett enda stort smältverk med utvällande glödande järn vilket gjöts till enorma olympiska ringar som hissades upp i luften. "En svavleosande föreställning" som SVT:s Jakob Hård sa. Minsann, det var.

Bortsett från starten med psykedelisk filmåkning över England, vilken jag starkt ifrågasatte,  gillades även den lantliga inledningen med gröna kullar och lyckliga människor utan stress. Avsnittet om barnlitteraturen kändes rumphugget, nog fanns fler litterära figurer att gestalta än alla dessa monster. Men sen... blev det bara tjatigt. Popen och filmer höll på i evighet utan att ge något speciellt. Och en alldeles äkta Drottning Elisabeth i en James Bond-film gjorde henne odödlig. Att hon ställde upp.

Humorn präglade faktiskt hela showen till skillnad från många andra gravallvarliga OS-invigningar. 

Under paraden vände jag mig till datorn för andra sysslor. När de kommit till D förberedde vi natten. Väl i sängen gluttades på några till. Domnade sakta bort men vack till när svenskarna tågade in. För att i nästa stund dö bort igen. Dessa invigningar drar ut på tiden och paraden ÄR dödtrist. Men Husbonden höll minsann ut och såg elden tändas. Därmed är det bekräftat att det är igång. Dag ut och dag in i 16 dygn... Halleluja.