Vera och Sally gläds åt vistelse på golvet. Inget är som att få slå bakut i frihet med de rosa fotsulorna i vädret. Underbar teater för den som är lagd åt det hållet. Man mår verkligen gott av att se de små liven sprätta iväg livligt kvittrande. Tyvärr släpps de inte i riktigt full frihet i hela huset, man är ju rädd om både dem och elkablarna. Och sen vill man ju få in dem när man själv har tänkt sig och inte vänta tills de behagar komma fram under soffan;-)

Hagen är en riktig pärla. En hållbar trotjänare. Egenhändigt tillverkad av fågelnät i åtta moduler hopsatta med nyckelringar så att hagen kan få vilken form som helst, beroende på vilket utrymme som nyttjas. Därtill lätt att vika ihop till en moduls storlek. Man kan göra hagen lång och smal, nästan rund - eller fyrkantig. Avsedd för inomhus bruk, då den inte har tak (mot ormvråk och hök).

Utomhus är inte att tänka på en sån här sommar. Marsvin tål inte att bli våta och kalla om magen. Hagen var ett knåp och ett knep för några år sen, men det var det värt. Om man varit frisk kunde man massproducerat såna där och sålt. Nu får man glädjas åt den som är.  Det gör både vi och de små ”hästarna”.       Klicka för större bilder

Regn, regn och åter regn. Vi i Lilla Huset har klarat oss bra – hittills, men på sina håll i Småland svämmar det över alla bräddar. Ingen med någorlunda hyggliga hjärnvindlingar kan fortsätta blunda för att det nu är klimatförändringar som ställer till det. Förr kallades militären in för att hjälpa till. Nu är väl militären (de som finns kvar) på Uppdrag i Främmande Land. Förr kallades arbetslösa in vid katastrofer. Nån som minns det?

Nu reses krav på Staten att ställa upp med medel för långsiktiga investeringar vad gäller hållbar infrastruktur. ”Finns inga pengar” rapar papegojorna sitt mantra. Regeringen kastar över bollen till kommunerna: ”Kommunerna har slarvat”.  Försäkringsbolagen skyller på kommunerna som struntat i utbyggnad av dåliga VA-nät från 1800-talet.

Den allmänna utdikningen av rikets åkrar och mossar är säkert från samma tid. Liksom många vägar, broar och dammluckor. Dags att tänka om. Väcka upp slumrande dikningsföretag. Se över vägtrummor och dikesbrunnar. Kolla sina täckdiken på åkrarna så att avrinningen fungerar som det en gång var tänkt. Och vem såg en årensning nyss? Inte jag. Alla diken jag känner till är mer eller mindre igenväxta.

Räddningsverket lär ha varnat för dagens konsekvenser i en rapport redan 2003. Få har läst den. Tvärtom har kommunerna varit generösa med bygglov nära vatten. Med bostäder och kontorskomplex på stränder, i hamnar och älvmynningar. Nacka Strand (klicka för större bilder) är bara ett exempel.

Sverige har fått ett gemensamt problem att lösa. Tänk så många jobb det plötsligt finns behov av och som kan utföras. Och pengar finns – men vi lägger dem hos EU istället för att ta hand om vårt eget land!

Under juni månad ordnades i vår kommun ett Power Meet vars burnout gav svarta avgasmoln över Byn samt ett Streetrace med liknande effekt. Man inbillar sig kollektivt att vi får syndernas förlåtelse genom att årligen släcka lamporna en timme under Earth Hour. I dessa tider borde varje förnuftig människa bli religiös. Mänskligheten har många synder att bikta.