Många tycker de har för mycket att göra på jobbet och är stressade. Men i stället för att minska belastningen på de anställda söker nu många företag stresståliga medarbetare som pallar att jobba i högt tempo, berättar Ekot idag. "Vi söker dig som är stresstålig", "du ska gilla att jobba i högt tempo", står det numera i många jobbannonser. Både LO och TCO kritiserar trenden.

- Det visar att företagen har för få anställda och att man nu ställer krav som inte är relevanta för jobbet. Man borde istället söka efter folk med rätt utbildning, erfarenhet och kompetens, säger Robert Mörtvik, TCO.

Stressprofessorn Lennart Levi menar att man för väldigt många arbeten ”ska anpassa jobbet efter människan – det står faktiskt i arbetsmiljölagen, men den följs inte”.

Om detta vill jag tillägga följande: det är just de ”stresståliga” som blir utbrända. Det är de som ofta driver sig själva hårdast. De tål nästan vad som helst tills det är för sent. Till en stresstålig duger inte att säga att man ”ska lyssna på kroppens signaler” för just dessa personer får inga signaler alls. Inte förrän det redan är för sent, och då är det väldigt mycket för sent.

En utbrändhet tar många år att reparera. Ofta lika många år som det tog att drabbas… sex-sju år är inget ovanligt. Så var det för mig och så har det varit för väldigt många andra. Hur många ska sedan ligga hemma med tappat språk, tappade funktioner, minnesförluster och koncentrationsproblem. Och med förlamande energiförlust. Varken morötter eller piskor kan få upp en utbränd. Signalerna går då inte längre in.

Enligt mig är denna nya trend en riktig dödsfälla för den svenska samhällsekonomin. Sverige behöver FLER som jobbar – inte färre. Vi behöver fler som kan jobba till 65 och inte kroknar på vägen. Företag ska inte tillåtas att driva landets viktigaste resurs – människan – i fördärvet. Sätt stopp för vansinnet i tid.

 

Väninnan

11 juli 2012 14:59

Detta vansinniga arbetsliv, eller icke-arbetsliv med för den delen. En del jobbar nästan livet ur sig. Andra vill ha arbete men får inget. Människor som ingen vill ha. Det kan vara lika pressande det. Vi har nära och kära som av olika orsaker, tillsammans med många andra runt om i landet, har arbetsrelaterad stress över sig. Hela tiden, både i vaket och sovande tillstånd. De får aldrig slappna av. Tänker ofta på hur alla dessa människor mår. Varför känns det gråtfärdigt då?

Margus

11 juli 2012 23:50

Sannerligen. Hoppas att alla människor runt om i landet tänker på hur jobbigt medmänniskorna har det i dag, och helst agerar så att vi gemensamt kan ändra på det. Det är vi människor som ska stå i centrum, inte kapitalet och tillväxten. Vad ska vi med all tillväxt till - om inte vi kan skaffa mänskligheten ett drägligare liv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...