En händelserik dag har gått till ända. Baby Stella firade ettårskalas – ett stort sådant – med hela släkten. Morfar och jag anslöt och timmarna gick med god mat och trevligt sällskap. Jubilaren log, lät sig firas och var på sitt allra soligaste humör. Och nog tyckte jag mig höra att hon idag svarade ”hej” på ett anrop.

Babyn kanske snart inte längre kan kallas baby. Hon lämnade pottstadiet för ett halvår sen, går nu lite smått och är ovanligt alert. Är redan liten linslus och strålar leende med ett fåtal tänder mot varje kamera. Går i mammas fotspår, har redan haft sitt första modelluppdrag för Ellos och tjänat sitt första gage, kanveta. Nästa vecka väntar ett nytt modelljobb för Svarta Fåret.

Morfar och jag bidrog med en trehjuling. Bland alla plastalternativ som handeln envisas med att erbjuda blev vi särskilt glada när vi fann en stabil kvalitetsprodukt av ’gammaldags’ snitt i rödlackerad plåt, en ”Bambo”. Det lät nästan som de gamla Bambino vi själva växte upp med. Cykeln accepterades och är redan provåkt av jubilaren.

Roligast för det kalasande sällskapet var dock när en rosa fåtölj packades upp. Precis lagom för lilla prinsessan vilken med självklar min intog 'tronen' placerad på ett bord så att alla kunde se. Baby Stella satte sig bekvämt tillrätta, såg sig förvånat omkring, log, vinkade och mottog folkets jubel. Och ville liksom aldrig att det skulle ta slut. Oförglömligt. Ja, kära nån… dessa barn.

Cykeln fotades före avfärd (klickbild), och vi avstod från att ha kameran med för att bara kunna njuta av dagen. Bilder togs tillräckligt av flickebarnet ändå. Lilla dockan höll sig vaken och vid gott mod under hela partyt, men lär ha somnat precis innan vi åkte hem. Och tänka sig… det gjorde modern också.