Fruktansvärda syner på kvällens Rapport om stackars noshörningar i Afrika som tjuvskjuts och sen omtumlade vaknar upp ur narkos med stora öppna sår efter att ha fått halva ansiktet bortopererat. Människan igen… ”Skapelsens Krona”… HA! Vilket avskum vi är. Vi har många synder att be om förlåtelse för. Det var det jävligaste jag sett! Undrar hur min natt blir efter denna syn. Nej, jag sprider inte de hemska bilderna här.

Satt just och kände mig rätt bra när Rapport för omväxlings skull hade visat flera positiva nyheter. Bland annat en ny rapport som visade att hemlagat i kommunerna ger billigare och bättre skolmat. Det finns hopp, tänkte jag då. Sen drog det på i vanlig stil med den ena knockouten efter den andra. Jag vill stiga av den här Världen nu.

Snacka om vår skuld till Tredje Världen efter kolonialtidens utsugning av Afrika... den utsugningen tar ju aldrig slut, den bara fortgår och fortgår... Och när man ser vad Monstret Människan är i stånd till så vet jag inte vilket som är värst, då - eller nu. Ett är dock säkert, och det är att Fria Otyglade Marknadskrafter är människans värsta påfund. Under den parollen anses vad som helst 'tillåtet'.

Nu måste jag pigga upp detta dystra inlägg med Grannbyns Osannolika Spektakel, det Smurfblåa Stationshuset som jag tidigare visat i bloggen. Nu med regnbågsfärgade 'rymdbumlingar' som placeras på taket. Arbetet pågår som bäst, men snart är det invigning. Gissar att det blir mediautrymme då. Och att turisterna vallfärdar hit. Nåt liknande finns nog inte i hela Sverige. Husbonden och jag funderar på att nån gång ta tåget för att se det från turisthåll.

Många tycker mycket när det gäller denna skapelse. Det är för och emot. Märkligt nog har jag ingen synpunkt i frågan. Anser nog att det är kul när någon vågar göra nåt vansinnigt och annorlunda.

Ett bestialiskt barnamord skedde i fågelhuset i morse. Lessonen gjorde processen kort med två nymfungar i en holk de tänkte ta för egen del. Vad sa jag…! De näpna sydamerikanerna blir som monster när de vill häcka. Starkt revirhävdande.

När vi var klara med morgonpasset såg jag den lilla gröna Gertrud komma ur Pärlvits och Rudolphs holk med blodig näbb. Förstod med ens vad som ägt rum. Holken inspekterades, ungarna var redan döda, helt varma ännu. Det var en blixtsnabb operation med ungarna som var större än Gertrud själv. Stackars små veckogamla bebisar som ännu inte fått ögon. De satt väl och väntade på mat…

Genast vidtog febril aktivitet för oss. ’Di gröne’ fick tyvärr återbördas till reservburarna i väntan på ombyggnad. Må detta bli andra till varnagel: Man kan inte ha sparvpapegojor bland andra arter! De må vara hur söta som helst, men får de för sig att häcka kan vad som helst hända.

Snabbt infångande och ommöbleringar gav ryggproblem för resten av dagen. Men det var inget jämfört med hur Pärlvit och Rudolph tog det. De såg förvånat på hur vi tog bort holken med deras barn utan att fatta vad som hänt. Deras liv som varit helt inriktade på uppmatning av de två ungarna blev plötsligt tomma och innehållslösa. Pärlvit sågs senare på dagen klänga på nätet och peta i väggen där holken suttit… "Vart tog barnen vägen… vi hade ju ett hus här?" På kvällen satt hon och Rudolph ute i regnet och försökte coola ner känslorna. De får nu glädja sig åt de fyra ungar de fick i första kullen. Lite svårt i brådrasket, men…

Inga ord kan beskriva våra egna upprörda känslor nu. Obeskrivligt ledsna och bedrövade. Särskilt som det var vårt fel. Man vill gott, och så blir det ibland fel. Det var en risk, men man hoppas ju. Dumt blev det. Mer än dumt. Och vi kan inte ens bli arga på de små monstren. Vi älskar alla våra fåglar, de kan ju inte rå för sina arttypiska egenskaper. Nu väntar en större ombyggnad för att ge lessonen tillgång till sommarsol och frisk luft – utan umgänge med andra än sin egen art. Suck…