Nu har jag varit på ”Universeum med rytande dinosaurier”, sett artistuppträdanden på Liseberg, åkt Paddan i ”stadens kanaler”, shoppat i Nordstan med ”200 butiker i åtta sammanbyggda kvarter under tak”, vandrat på Avenyn ”med mängder av mysiga kaféer och välrenommerade restauranger”, gått i hantverksbutiker i Haga ”Göteborgs äldsta stadsdel”, ja, till och med ”dansat natten lång i det myllrande nattlivet”.

Herreminje (som mormor sa), så trött jag blev av att bara titta i turistbroschyren. Somnade med den i hand. Alltihop var så lockande att drömma sig bort i, vart och ett för sig. Men man inser lätt att en stackars turist behöver minst fem liv för att hinna med mer än bara EN grej i storstaden. Om man betänker att det TAR TID att förflytta sig mellan ställena – stan är ju stor, TAR TID att parkera, att det också TAR TID att äta… och att STÅ I KÖ.

Fy te’ rackar’n (mormor igen), i Göteborg är man ju inte ensam om evenemangen. Trängsel och köer vart man vänder sig. Och ficktjuvar! Undra på att jag flyttade därifrån för sisådär 40 år sen.

Tänk, så bortskämda vi är här på Landsorten. Inga köer, inga resvägar, inga parkeringsproblem, ingen hets, lugnt och fridfullt. Nära till allt. Rena idyllen. Nu åker den glättiga broschyren i soporna. Väl begagnad.