TV-soffans mysvrå var extra skön idag efter helgens vedermödor och besök hos tandhygienist. En ”furkatur” (mycket ska man lära sig) gör tillvaron knepig. Hon rensade så gott det gick. Furkaturen har uppstått i underkäkens innersta kindtand där tandens rötter delar sig, och tandköttet inte sluter upp över delningen. Alltså kommer det in skräp. Som ska ut!

Det går knappt att komma åt. Än mindre komma in i. Och inte med vad som helst! I vilken riktning gick furkaturen nu då? Patienten anförtros att klara detta på egen hand – som med allt annat numera. Med ren tur har det hittills lyckats väl, men i påsk var det kört. Stor ömhet kring hela området, inflammation i tandköttet runt hela tanden.

Tandhygienistens stålpinne gick rakt in fem mm. Jag äger ingen stålpinne. Bara små 'flaskborstar' som viker sig för minsta motstånd. Eller är för tjocka. Bakteriedödande gel är ett måste… bara man nu får in den på plats. I kväll gick det bra med tandpetare och blå flaskborste. I morgon har jag nog glömt åt vilket håll kanalen gick. Just nu bultar det därstädes. Livet - ett äventyr.

Efter Husbondens ugnspannkaka följde tre timmar i koma. Undra på att det knappt gick att väcka mig inför kvällspasset hos fåglarna.