Resten av påsk ägnades åt vila. Middagslur varje dag. I kväll sågs faktiskt ett par tv-program vilket inte är för vanligt. Först nåt om Power Meet, såna där cruisingträffar med glänsande raggarbilar. Och sen sista avsnittet av ”30 grader i februari” med nån tsunamiliknande storm. Den serien har vi bara sett första och sista avsnittet på, vilket känns alldeles lagom.

Är därtill rent lycklig över att jag såg båda avsnitten av Nils Holgersson, i den nya tysk-svenska filmatiseringen. Mycket välgjord. Mårten Gås var sååå söt och go. Han fick ju både fru och barn där uppe i lappmarkerna. Egentligen alldeles för dramatisk för min smak, men också härligt känslosam. Snyftade förstås vid det lyckliga slutet. Missade den första filmatiseringen från anno dazumal - det kanske man ska vara glad för.

Väl använda timmar framför tv:n. Så roligt att följa den vita tamgåsens äventyr med vildgässen. Och Akka från Kebnekaise* var en riktig hjältinna. Glädjande också att uttalet av vårt högsta berg var perfekt i filmen. Dvs precis som det stavas, vilket man inte är bortskämd med ens från journalister och nyhetsuppläsare. Nej, de har nästan genomgående sagt Keb-e-nekaise vid rapportering om Herkulesolyckan. Det måste vara något fel på svenskars artikulation numera. Snart uttalar vi väl både engelska och kinesiska bättre än vår egen svenska. Kanske behövs uttalscoacher i skolan. Det gamla fina ordet talpedagog är väl för gammaldags i dessa coachtider.

För den som missade de båda avsnitten ligger de på SVT Play inåt maj. Egendomligt är del 1 tillgängligt till 14:e maj och del 2 till 8:e maj. Knepigt, men så står det på Play! Länk HÄR.

*Kebnekaise heter förresten ”på nordsamiska Giebmegáisi, eller modernare, av svenskan påverkad form, Giebnegáisi”. Enligt Wikipedia.