Plötsligt slog det mig. Vet inte varifrån, inte varför. Utan bara så. VAR ÄR NYCKELN TILL BANKFACKET? Den har jag inte sett på väldigt länge. Eftersöket tog sin början. Inte så att oron grep mig, inte alls. Är så van vid att saker inte går att hitta. Och att de sen dyker upp när man slutat leta. Så var det med försvunna diabilder. Ett par år senare stod de bara där... häpp.

Men… det gnagde lite. Jag menar, ett bankfack är faktiskt viktigt. Och man kan ju få oväntat behov. Även om vi bara haft dokument där…

Och nyckeln borde verkligen hänga i kassaskåpet. Där hängde istället några helt oviktiga nycklar. Sådana vi borde ha slängt. Utöver självklara extranycklar till cyklar och bostad fanns nu – i stora kassaskåpet av stål:

1) Nyckel till växthuset som vi ALDRIG har låst !

2) Nyckel till badrummets tvättskåp som vi inte heller låser!

Det var nästan hysteriskt skrattretande.

Ordningssinnet hade en gång sammanfört drällande nycklar till en och samma plats, tag-försedda och allting;-) Men bankfacksnyckeln saknades. Således gjordes en efterlängtad djupdykning med kalufsen inne i djupa kassavalvet. Det har ändå varit överfyllt sen den dag det anlände. In åkte då pärmar, foton, filmer, negativ och liknande saker. En rensning har varit av nöden väldigt länge. Här gjordes nu en rad trevliga fynd som då rakt inte behöver finnas i ett kassavalv. Vad sägs t.ex om TOMMA album...! Rensningen gav önskad plats. Men fortfarande ingen bankfacksnyckel...

Slutligen anades att vi förstås sagt upp facket sedan skåpet anförskaffades. Varför skulle vi betala över 100 spänn per år för nåt vi kan förvara i en pärm hemma...? Mycket riktigt. Dokumenten fanns här. I original. Undra på att man inte fann nyckeln!