Var börjar man…? Sitter här med tårar i ögonen och bara pustar ut. Kompisen var på avstämningsmöte hos läkaren idag. För ansökan om permanent sjukersättning. Och det gick bra. Hon ringde nu och berättade. Läkaren hade förberett sig. Han var påläst! Insatt! Hade kollat hela sjukhistorien och förstod! Han var även insatt i sjukdomen ME/CFS G93.3! Han insåg att hon är höggradigt utmattad och fullkomligt i botten! Han till och med SÅG att hon hade huvudvärk! Ja, han förstod allt. Han ska skriva ett ”vattentätt” utlåtande, som han sa.

Med på mötet var SOC som kallat till mötet. Och FK-handläggaren. Den sistnämnda obstruerade in i det sista. Hon föreslog en resa till Göteborg för en OM-diagnostisering hos Gottfriesmottagningen, ”för det hade ju gått så lång tid”... och ”det handlar ju om JURIDIKEN”. För att göra en lång historia kort så jävlades hon in i det sista. (Varför? Vad får en lokal FK-handläggare ut av detta? Utlopp för elakhet?)

Mötet varade en timme och Kompisen kände hela tiden läkarens stöd. Hon skulle ”inte behöva utredas mer” (tack) och ”inte OM-diagnostiseras” (tack) ”allt var ju klart” (tack, tack).

- Vad krävs nu att det ska stå i utlåtandet? frågade han FK-handläggaren.

- Det måste ju stå att hon inte kan arbeta för ALL ÖVERSKÅDLIG FRAMTID.

- Jaha. Då har jag programmerat in det, svarade han lugnt.

Till slut ville läkaren träffa Kompisen en stund ensam. Han var så tröstande och medkännande för vad hon fått utstå alla dessa år, så att jag fick rysningar när hon berättade. Han skulle jobba snabbt men ändå vara noggrann, och skriva ett sjukintyg för lång tid – så det inte finns något glapp. Han tyckte det var bra att vi hade hållit hennes SGI vid liv genom överklaganden ”för det är inte många som orkar det”. Men han behövde träffa henne en gång till för en undersökning, en formsak. Han hade hela ärendet klart för sig.

- Nu tycker jag du ska åka hem och lägga dig i flera timmar, för det behöver du, sa han och höll om henne.

Undra på att mina tårar rinner...

Så långt är allt bra. Ett steg på RÄTT väg. Men inget är färdigt förrän det är färdigt, som vi brukar säga. Luttrade som vi äro.