För en stund sen orkade jag inte ens förmå mig till dagens inlägg. Nu, efter kvällens ruggiga krimdeckare, är jag tvungen att skriva av mig. Annars kan jag inte somna i natt. Brrr. En legal "avskrivning"... hehe.

Lilla Huset har en ny kriminalfavorit, kommissarie Banks. För att han är så mänsklig, och hygglig mot sin personal. Tyvärr medföljde några halsskärningar med kvällens avsnitt… huuuuh.  Nu är jag igång, så icke ett ord mer om dessa. Bort, bort, bort. Förpassas härmed till Glömskans Dal. Flyr in till fåglarnas värld.

Våren kom av sig lite idag. Fem minus i morse. Dammen som var på väg att tina upp fick en ny isskorpa. Stackars små fiskar därnere, vad de får vänta. Och kolstrasten som höll en ljuvlig konsert i går morse, långa drillar utan pauser, har varit tyst. Undra på det.

Klicka för större bilder

Tog dåliga bilder av nymfungar i holkarna i morse. Fem ungar hos Sigge och Isadora, två hos Gustaf och Lili. Pappi och Topsy hade också några små fjunungar men båda föräldrarna låg kvar och vaktade. Lika bra det för fotandet gick uschligt. Knepigt värre att stå på stege och trassla in kamera och huvud under holklock alldeles intill taket…! Hur jag än försökte ville inte den rätta skärpan infinna sig.

Vårens enda kanarieunge är snart redo att hoppa. När alla andra flickor slarvat med sina familjebildningar är fjolårsungen Filly den enda som lyckats mata upp en enda unge. Hon och Robin turas om och ungen kikar nu blygt över bokanten. Man blir alldeles varm om hjärteroten när det funkar.

Esther som tjuvstartade på golvet vid nyår har just lämnat sitt andra bo utan resultat. Hennes 'make' Hugo deppar när han är sysslolös, inga ungar som behöver hans hjälp. Paret var alldeles för duktiga förra året, de gick liksom inte att hejda. Sånt straffar sig.

Tuvalisa ligger på ett antal ägg, i skyddat boende i en trång bokorg. Verkar vara allvar denna gång, hon är koncentrerad. Hoppas hon får lön för mödan.

Flörtis har kläckt en unge i sitt andra bo. Det var hon som i fjol räddade livet på en övergiven unge, Parveln. Nu är det ombytta roller, han matar och månar om sin ruvande fostermor. Kanske är det han som är fadern? Nu hålls tummarna för att det lyckas där. Knack, knack... ta i trä...

I risfågelholkarna skriks det högljutt efter mat och föräldrarna gnor. Några holkar har så många som sju-åtta ungar och de växer så det knakar. Har jag sagt det förut? Det förtjänar att upprepas. Risfåglarna är såå duktiga föräldrar.