Sussie är tillbaka hos flocken. Kanske livslångt handikappad, men inflammationen torde vara hävd efter tre dagars penicillinbehandling. Nu får vi se om hon kan vänja sig vid sitt handikapp och ändå ha livslust, eller om foten stör henne för mycket. Den är lite i vägen med sina spretande tår (se bild). Introduktionen i flocken gick bra.

Flygförmågan är det inget fel på. Först satt hon en stund och kollade läget, men strax gav hon sig ner på golvet till matskålarna. Med god aptit. Thomas slöt avvaktande upp vid hennes sida och åt i skålen bredvid. Hellegod, vem vet vad de tänker i sina små hjärnor?

Hasen är svullen ännu, inte inflammerad men hon kan ha slitit av en sena som lagt sig där i en hård klump. Tårna spretar åt alla håll och griper inte om grenarna. Hon vill inte stödja på den. Frågan är om det är av försiktighet eller av kvarstående ömhet. Vi följer utvecklingen.

Äggen då? Rudolph som i någon slags tillfällig sinnesförvirring ruvade de övergivna äggen i Thomas holk en dag är åter tillbaka i sin egen holk. Lillis och Isabell surrade som flugor kring Thomas holk vilken plötsligt blivit ’allmän egendom’. Provocerande gick de i och ur holken och tittade på äggen. Thomas orkade inte freda den, förvirrad av saknad som han varit. Då befriade vi både flocken och Thomas från detta bekymmer och plockade resolut bort äggen – innan Sussie skulle komma in. Det skulle bara bli onödigt stökigt för alla parter och det behöver de inte nu.

Sussie har flyttat runt på olika platser i Royal Suite. Känt sig för. Förstås trött av allt som hänt. Vilat på holktak ibland men ofta ’fel’ holk. Då blir man tillsagd av husägaren… Alltså satte hon sig bestämt på golvet för att få sova ifred. Klokt. Där lade hon på nymfers vis huvudet på ryggen och somnade djupt. Några nymfer gick runt henne och pickade i sig grus men rörde inte den sovande konvalescenten. Bra uträknat. Det har således kretsat mycket runt Sussie idag. Men inga kort tagna. Man har väl lite anständighet i kroppen;-)

Sätter istället in en bild på en ny färgvariant på två sebraungar, smutsvit med beige kindfläck. Inte så flashig precis, men alla färger har sin tjusning. Tycker den är mild och anspråkslös. Lite finstämd sådär;-)

Klicka för större bilder.

På tal om handikapp måste jag vidarebefordra ett tips från en handikappad kvinna någonstans i Sverige som ofta missar P-platserna för handikappade då de ockuperas av friska personers bilar. Hon lämnar numera en lapp på deras vindrutor, lydande ungefär så här (hört på radio):

”Till Dig som tog min parkeringsplats.

Du kanske vill ha mitt handikapp också.”