Svåger och svägerska åkte till Kanarieöarna idag. Bonusdotera anlände från Malaga efter ett modelluppdrag där både baby och barnafader hängt med. Snart åker de till Phoenix i Arizona (yes…USA) med baby Stella. Folk flyger och far. Medan Husbonden målar Lilla Husets garderobsdörrar och jag går på PRO:s ’evighetscirkel’. Kontrasternas kontraster.

Vårterminsstart idag. Ledaren ännu kvar på sjukhuset efter en höftoperation, men vi klarar oss själva tills vidare. Vårens cirkel rör boken ’Så levde vi – fest och vardag i forna dagars Sverige’. Ett ämne vi gärna återkommer till i cirkeln, med eller utan bok.

Trots bakåtblickandet ser vi nu fram mot ljusnande tider då ”da’ra länger säk i bägge ännar” som västgöten säger. Trots den bitande rysskyla som är över oss (-11 här) var det ännu dagsljus när cirkeln var klar. Det bästa med PRO-evenemang är dagtiden.

Så här står det om cirkelboken:

”En historiebok om vanligt folk! Vårt förflutna kan vara lika fascinerande som den mest spännande roman. Författaren Jane Fredlund ger vår egen historia kött och blod, ansikten och röster. Boken spänner från 1700-talet fram till mitten av 1900-talet. Den gör nedslag i olika miljöer; bondstugan, herrgården, det borgerliga hemmet, fattigkvarteren och de första lägenheterna med rinnande vatten och gasspis.

[…] Vi får veta hur folk bodde, vad man åt och hur maten tillagades, hur man skötte sin personliga hygien och hur slitsamt det var att få kläder på kroppen och mat på bordet. Men då, liksom nu, har människor funnit sätt att förgylla tillvaron om så bara genom att avnjuta en kopp kaffe.”

Ingen utryckning i morgon (jippie). Först ringde tandhygienisten återbud, sen frissan. Den senare med värk i handen. Illa. Håret växer vilt men det är ändå värst för henne. Bidar min tid och hoppas på lösning.

-Tänk att du gjorde det! Säger jag till Husbonden då och då. Ibland kommer det bara över en. Detta djärva tilltag att bara gå i pension så där rätt av. Lite ’för tidigt’. Med lägre inkomst, men ändå… Fri.

Fyra månader har gått sen befrielsens timma slog. Tillsammans med sin Bättre Hälft dag ut och dag in. Gemensam frukost varje dag. Lunchen likadant. Delad glädje – dubbel glädje. Fria att göra precis vad som faller oss in. Tillsammans – eller var för sig. Med begränsade resurser, men dock.

Om jag var en aning bekymrad för förlorade stunder av Egen Tid när Husbonden tog pension är det inget mot den känsla av Lyxtillvaro som präglar större delen av tiden. Att Husbonden slipper gå till jobbet. Slipper femskiftet med obekväma tider. Med långa dagar och nätter. Fri att vila och hämta kraft. Arbeta när man vill. Rättmätig ersättning en gång i månaden och som räcker till… livets nödtorft. Om man planerar väl.

Förnöjsamhet, kallas det nog. Ett bortglömt begrepp. Undrar om kommande generationer ens vet vad det innebär. Man vet aldrig hur länge denna lyx är oss förunnad. En framtida pensionstid är egentligen helt omöjlig att planera för. Vet aldrig säkert om man ens kommer i mål. Vet aldrig hur länge man får ha varann. Det gäller att ta väl vara på detta. Njuta medan tid är. Tänker på detta nästan varje dag. Undrar om dagens unga nånsin får pension över huvud taget.